Inredning-utredning

Är tyskar kannibaler?

2012-02-13T11:35:00.001+01:00

När man hör vad tyskarna håvar i sig på

löpande band, skulle man kunna tro att

de är kannibaler....

Här äter man nämligen både Berlinare,

Hamburgare och Amerikanare!

Men som ni kanske redan anar är det olika

bakverk och maträtter jag pratar om.

I helgen bakade jag för första gången mina

alldeles egna amerikanare.

Och ja, det var lika gott som det ser ut!

För övrigt var helgen lite betryckt,

eftersom vi förra veckan fick ett tråkigt

besked av makens arbetsgivare.

I tron att få fast anställning denna

månad, har min man de senaste två åren

formligen jobbat häcken av sig.

Ibland har jag försökt att bromsa honom

och frågat:

"Vem tackar dig, när du jobbar ihjäl dig?"

Ingen.

Efter två år med ständigt förlängda tidskontrakt,

kommer arbetsgivaren plötsligt på att man

inte anställer fler rmed fasta kontrakt.

Tack

och

adjö

Som ett slag i ansiktet.

Som att trilla genom en fallucka.

Det har ingen förtjänat som har

jobbat så hårt för att komma vidare.

Kanske tyskar inte är kannibaler,

men vissa är nog blodsugare.

Livet känns rätt orättvist just nu.

Kram

(Anm: I Tyskland kan man jobba i två år med tidskontrakt, sen är arbetsgivaren

tvungen att ge arbetstagaren en fast anställning. Efter en halvårs paus kan

man i samma firma jobba med tidskontrakt igen.)

En bra dag för att blondera håret?

2012-02-11T13:20:00.001+01:00

Jag borde ha anat oråd när jag såg

tulpanerna imorse.

Antagligen hade tulpanerna läst mitt inlägg

om hur fina utblommade blommor är och sen

bestämt sig för att de också ville bli fotade.

Ups! Fel håll...

Ok, det lyckades de med.

En nedkylning under hemtransporten var

antagligen anledningen.

Min kompis, som köpt dem till mig,

hade upplevt samma sak.

Hade jag tagit det hela som ett tecken,

att jag borde stannat kvar i sängen

idag...

Hänger vi över kanten lite käckt, så kommer

vi med på bild!

Jag begav mig ut i kylan för att handla.

Kom hem och skulle parkera bilen i garaget.

Just som jag står där med garagedörren i

handen, vänder jag mig om lite och ser

hur min bil börjar rulla....

Jag rusar efter den, öppnar dörren, tar ett

tag i ratten och drar i handbromsen

(som jag inte dragit åt för att den inte

skulla frysa fast....*suck*)

Försent.

Bilen hamnade lite käckt på sned i

grannens STENlagda trädgård.

Mitt under bilen en stor och spetsig sten!

Aaaaaaaarrrrrrrrrrrrgh!!!!!!!!

Som tur är har jag supergulliga grannar.

Frun var lugn, trots att jag kört sönder

två små buskar.

Mannen ringde sonen, som kom med

en traktor.

Till slut fick de upp bilen på gatan igen

och det verkar som om Silverpilen

överlevt även denna smäll.

Själv ska jag nog blondera mitt hår....

Nu ska jag låta bilen stå i garaget

och ta en promenad istället!

Ha en bra lördag!

Kram

Lite medlidande, tack!

2012-02-10T09:38:00.002+01:00

Ni kan väl tycka liiite synd om mig idag va?

För det här är vad jag kommer att se den närmaste timman.

Två gamla amalgamfyllningar ska bytas ut.

Känns lite jobbigt att ha käften vidöppen utan

att kunna säga ett enda ord.

Igår var jag redan där på behandling och fick

höra kommentaren:

"Hmmm, hur fixar jag till det så att du inte

slutar prata med mig?"

Ok, prata kan man ju inte ändå, men det blev

lite blodigt....

Jag kanske inte ska klaga, för jag behöver

iallafall inte betala för smärtan!

En fördel med den tyska sjukförsäkringen.

Så, nu måste jag köra!

Kommer du med och håller du mig i handen.....?

Kram

I betraktarens öga

2012-02-09T15:52:00.000+01:00

Häromveckan lät jag ett par tulpaner stå kvar,

fast de egentligen var utblommade.

För på något sätt var de fortfarande vackra.

"Skönheten ligger i betraktarens öga"

brukar tyskarna säga.

Fast på tyska naturligtvis, för de kämpar

fortfarande med att uttala "köttbullar" rätt

när de vill äta på ikea.

Vem bestämmer vad som är vackert?

Vem har rätt att säga vad som är fint eller fult?

Vad är rätt och fel?

Vem är dum och vem är snäll?

"Hur uppfattar du mig som människa?"

undrade en vän till mig häromdagen.

Det fick mig att själv börja undra hur man

uppfattar mig som människa.

Inte bara utseendemässigt, även min

personlighet och mitt beteende.

Jag vill inte bli omtyckt eller mindre omtyckt

på grund av mitt utseende.

Jag vill att man ser min insida.

När jag gick i skolan kände jag mig som en

lite grå mus, som inte gjorde mycket väsen

av sig eller hörde till de "populära" och tuffa

tjejerna.

Jag tyckte nog att jag var ointressant och tråkig.

Det var min egen uppfattning.

Som vuxen läser jag nu en kommentar av en

gammal klasskamrat i Facebook:

Elle - jag minns att din lillebror hette J och att

du var den mysiga tjejen från norr.

(I skåne är sörmland "norr")

Mysig?

Inte grå och långtråkig?

Nu börjar man verkligen undra hur man

blir sedd av de människor man har haft

och har omkring sig.

Hur tror du att folk uppfattar dig?

och

Tycker du att de utblommade tulpanerna

är vackra eller borde slängas...?

Kramar från ett lite pudersnöigt Tyskland

Så här ska det vara!

2012-02-08T09:47:00.000+01:00

Så här ska det se ut!!

Det HÄR längtar jag efter!

Skicka tillbaka kylan till Sibirien!

Det var så kallt igår att Silverpilen insjuknade

svårt i en hostattack följd av dieselpropp.

Jag visste inte att diesel kan frysa. Nu vet jag det.

Stackars ~~Silverpilen~~ min man, som blev ståendes

mitt i ingenting 7 mil hemifrån.

Det blev en sjuktransport hem, med en ny

infusion följd av återlivningsförsök.

Vården verkade ha gett resultat, för imorse

kunde jag och Silverpilen återförenas i en

tur till skolan. Jag vet att han (det måste vara en han)

hellre styrs av mig än maken.

När man är utan bil ett tag, inser man hur

mycket det är värt att ha enl.

Nu hade jag turen att andra mammor ställde

upp med skjuts, så att barnen slapp gå i kylan.

Lika självklart var det för mig att skjutsa hem

två flickor häromdagen, när deras mamma

inte fick igång sin bil.

Det är skönt när vi mammor kan ställa

upp för varann i nöden.

Dagens promenad är uppskjuten till lunch,

i hopp om att det är nån grad varmare då.

Ha en fin onsdag!

Kram

Lager på lager

2012-02-07T10:58:00.000+01:00

Jag håller fortfarande löftet till mig själv,

att tänka mer på mig själv och röra mig mycket!

Erkänner, att det dock är lätt att svikta när

temperaturerna faller...och faller...och faller.

Den kallaste natten i år, menade man att det var i

natt. Ok, nu har ju året bara hunnit ha 38 dagar,

men ändå.

Trots solsken och snöfritt landskap,

bylsade jag imorse på mig:

Undertröja

tröja

t-shirt

tröja

sweatshirt

tunn sportjacka

tunnstickad långväst (tack mamma!)

fleecejacka.

Sen på med pälsmössan (falsk naturligtvis)

och två sjalar

Benen kläddes med:

Termostrumpbyxor

Leggings

3/4 leggings

Sportbyxor

De nya sportskorna höll faktiskt fötterna varma!

Sen gav jag mig ut med grannfrun på en

snabb stavrunda (man går snabbare när det är

kallt, för man vill ju snabbt komma hem)

Vi hade frost både i ögonfransar,

mössor och hår

Kände mig nästan som en Michelingubbe i

alla tröjor och strumpbyxor.

Fler som längtar till våren?

Kram

PS. Har ingen termometer, men det var nog -15-20 grader i natt.

Kroppens inre ur

2012-02-04T09:48:00.000+01:00

♫ ♪ God morgon Sverige, tingelingeling ♪ ♫

Minns ni lördagmornarna under tidiga 80-talet?

Godmorgon Sverige - i tv?

Då är du inne i en ålder där man säger så fint att

"kvinnans inre ur börjar ticka"

Ursäkta, men som ni vet är mina batterier lite svaga

nu när det är kallt ute. Det känns mer som om det tickar

lite långsammare istället.

Min man har ett inre ur som väcker honom innan det

blir ljust - även under helger.

Jag ligger gärna och drar mig när vi är lediga.

Nu är han bortrest över helgen och det enda

mitt inre sade imorse var:

"Ska jag kliva upp och kissa eller kan jag somna om igen?"

Ni känner igen känslan?

Om ditt inre ur börjat ticka är det en känsla du kommer

att konfronteras med allt oftare - sägs det.

Hursomhelst, låg jag där och halvslumrade med

gå-somnaom-gå-somnaom-gå-somnaom-kvalet

när min mobil plingade.

"Är du vaken?" undrade maken per sms.

~~Ja NU är jag det!!~~

Han menade käckt att han redan varit vaken i en timma.

Jag undrar var man stänger av det där inre uret.

Över helgen iallafall.

Men när jag drog upp persiennerna vaknade jag till.

Egentligen synd att sova bort en så fin morgon.

Hur tickar ditt inre ur?

Ha en skön lördagsmorgon!

Kram

Dekorationssabotörer

2012-02-03T10:56:00.001+01:00

Dagen började med att bilen inte ville starta.

Ingen bra start, med andra ord.

Fördelen med att bo i berg är att det är nära

till närmaste sluttning.

Ännu bättre är det att vi bor i en.

Jag och 9-åringen kämpade med

gemensamma krafter för att

först få bilen över "kanten". Sen kunde

jag få igång bilen genom att rulla ner för

ängen bredvid vårt hus.

Vilken syn det måste ha varit när

Silverpilen skuttade ner över det

frostklädda gräset....*ler*

Inte lätt i kylan med svaga batterier, men

det är en metod som brukar lyckas.

WHAT the....har hänt med min deko?

Mina egna batterier skulle också behöva lite

mer energi. I tron om att joggning är det rätta

medlet (!?!) gav jag mig ut i kylan.

Ingen bra idé.

Efter en liten stund visste jag inte längre

hur jag skulle andas in den kalla luften och

det ledde till ett flämtande, pustande och

kippande efter luft i rena rama astmastilen.

Att jag även hade ont i ryggen, för att jag

hade förvridit mig medan jag rullade igång

Silverpilen, gjorde det hela inte bättre.

Men f...y den som ger sig.

En granne undrade om det inte är lite för

kallt...

Avslöjad!! Dekorationssabotör!

Men man är väl djurvän.

Jag låter dem mumsa vidare.

Hur hittar du energi till dina batterier?

Och vet du hur man rullar igång en bil...?

Ha en skön fredag!!

Kram

Viktiga frågor

2012-02-02T11:40:00.001+01:00

Det är KALLT!!

Precis som i resten av Europa.

Idag ~~sade jag ifrån~~ skjöt jag upp min

stavrunda med grannfrun.

"Förkyld!" ropade jag till henne där hon

stod i fönstret och undrade.

Vad gäller det här med vikten fattar jag snart

ingenting. Efter att ha promenerat i två timmar

häromveckan, hade jag nästa dag ökat ett halvt kilo.

Eller efter ett besök i en bastu, hade jag ökat

ett helt kilo!!

Drog jag åt mig all ånga som en tvättsvamp?

Eller som igår när jag glad i hågen får utmärkta

resultat av läkaren, dessutom tar en promenad

(trots förkylning!) och äter endast en äggmacka

~~med majonäs,~~ ~~en russinbulle,~~ två tallrikar kålsoppa,

en banan, ~~två~~ knäckemacka, en tallrik med

~~massor av spaghetti bolognese~~ och sallad

~~med creme-fraiche-majonäs-dressing.~~

Framför tv:n blev det en kopp te ~~och en~~

~~mini-magnum-glass.~~

Men någon som kan säga varför jag

ökade i vikt igen?

Min kompis brukar säga att jag egentligen

inte behöver minska mer.

"Du är ju faktiskt ~~över 40~~ ingen tonåring längre

och dessutom har du fött fyra barn."

brukar hon säga.

Ok, säger jag. Men måste jag skriva i pannan

att jag faktiskt har fyllt 29 e~~tt par gånger~~ och

springa omkring och visa bilder på mina barn

- för att ha en ursäkt till mina fruktiga (apelsinhud)

lår? Ni vet hur apelsiner ser ut när de ligger

i fruktskålen för länge va?

Dammen är nu täckt av ett tjockt lager is!

Varför är det så svårt för kvinnor att acceptera

att man är bra som man är?

Män klarar ju av det.

De tycker ju t o m att de är bättre än de

egentligen är....!

Är du nöjd med din vikt?

Kram

Lön för mödan

2012-02-01T13:27:00.002+01:00

Sedan man konstaterade att jag har problem

med sköldkörteln, går jag nu regelbundet till

läkaren för blodtest. Så även idag.

Idag fick jag även en bekräftelse på att jag

inte levt ett rök- och alkoholfritt liv...

...helt i onödan.

Det var liksom lön för "mödan".

Motionen och den ~~mer eller mindre~~ nyttiga

maten i kombination med detta har lett till helt

fantastiska kolesterinvärden.

Läkaren menade att ett av värdena måste

vara under hundra och att patienter ibland

tar mediciner för att komma under 70.

Han skakade på huvudet...

"Du har 58!"

Jag blev så glad att jag närstan glömde bort

förkylningen en liten stund.

För att kurera min förkylning lite och kanske

minska ett eller annat gram i den fullkomligt

envist stillastående vikten,

äter jag nu en kål-morot-bön-soppa.

Jag tror att jag kommer att ångra intaget av

detta....

senast om en halvtimma när jag ger mig ut

för att ta en promenad i solen.

Mitt bidrag till hålen i ozonlagret...?

Ha en finfin dag!

Kram

Varken eller

2012-01-31T16:16:00.001+01:00

Jag är inte riktigt frisk.

Men inte riktigt sjuk heller.

Så där lite mittemellan.

Halvsjuk.

Eller halvfrisk,

om man ser det positivt.

Av den här plantan kan man göra....

...ett gott citronsmakande te.

Inte vad ni tror.

Jag vet att den ser lite "mystisk" ut.

Det är dock en planta från Frankrike, vars

namn jag glömt. Fick i höstas ett par blad av

grannfrun. Lät det dra i varmt vatten en stund.

Mmmmmm, blev gott!

Jag dricker mycket te när jag är lite sjuk.

Eller när jag känner mig mindre frisk.

Frisk nog för att dra på mig pälsmössan

och ta en promenad med stavarna.

Men inte sjuk nog för att ligga nedbäddad

hela dagen.

Om kroppen äntligen kunde bestämma sig.

Hur kurerar du dig när du känner dig halvsjuk?

Ta hand om dig!

Kram

Vild löpning

2012-01-28T12:12:00.000+01:00

Häromdagen speglade sig morgonsolen i en

molnstrimma och gav ett nästan mystiskt sken

på den blå-rosa himlen.

Lika vacker var dagens morgon...

....tyvärr INTE.

Men regnfri och vindstilla.

Alltid något.

Dagens promenad är redan avklarad.

Visserligen såg vi inga rådjur idag,

men man kan verkligen inte förvänta sig att

se dem varje dag. De är så otroligt bra

kamouflerade att det är svårt att upptäcka dem.

Kan tänka mig att jag ofta promenerat förbi

ett stillastående rådjur och att det är DE som

betraktar oss hemligt.

De ständigt ökande spåren av vildsvinens

framfart är något som gör oss lite oroliga.

Vissa säger att man ska klättra upp

i första bästa träd om man möter dem.

Haaa! Är jag Tarzan eller?

Andra säger att man ska undvika

ögonkontakt och sakta gå därifrån.

Sakta?

De är såpass respektingivande att de

har fått stora starka män att avägga

ett nytt världsrekord i löpning - och det

med byxorna hängandes kring benen!

Känner en person som ville uträtta ett

behov i en skog. När han plötsligt stod

öga mot öga med ett vildsvin., ändrade

han plötsligt sin mening. Så snabbt har

~~min man~~ han nog aldrig sprungit tidigare!

Har du erfarenhet av möten med vildsvin?

Och hur ska man egentligen reagera?

Ha en skön helg!

Kram

PS. Måste förtydliga förra inägget med att jag bara lämnar

blod och inga organ. Jag måste alltså inte dö för att kunna

rädda liv på leukemipatienter!

Jag fick ett mail....

2012-01-27T08:59:00.001+01:00

...från DKMS

(Deutsche Knochenmarkspenderdatei)

En liten rapport över vad man nått under 2011.

Tack vare att så många har registrerat sig hos DKMS

har man under det gånga året kunnat ge 4.700 leukemipatienter

nytt hopp att bli friska igen,

för att man hittat passande stamceller

i registret.

(inte i registret, men registrerade personer

som har passande stamceller...ni vet

vad jag menar va?)

Det är så enkelt att registrera sig.

Man måste bara lämna lite blod

och sina personliga uppgifter.

Det tar ett par minuter, men kan

kanske rädda liv en dag.

Jag är registrerad.

Du med?

Ha en skön fredag!

Kram

Sanningen om arbetskläderna

2012-01-26T12:57:00.001+01:00

Ni tror att jag skojade med er va?

Att jag riktigt drev med er och

försökte vara skitrolig.

Sorry, men nuförtiden ser man fortfarande

den äldre generationen i denna arbetsklädsel.

Detta var på fullaste allvar.

Sanningen om arbetskläderna.

Kan ni nu tänker er inredning~~sstil~~en hos

de personer som bär denna klädsel?

Det finns ett visst mönster.

Får en lätt beklämmande känsla och andnöd

bara vid tanken på hur de bor.

Det är även förklaringen till att det nog inte

är lika kul att besöka en loppis här i Tyskland

som det vore i Sverige.

Tur att jag har lite positiv ersättning till

den tyska ~~smaken~~ livsföringen

Nämligen landskapet!

Jag kan inte se mig mätt på detta.

Den ena morgonen är vackrare än den andra.

Igår morse när jag körde till "lilla stan", stannade

jag till och tog ett par bilder.

Där glömmer jag allt vad arbetskläder heter!

Ha en fin dag

Kram

Elle

Och nu till männen....

2012-01-24T23:04:00.003+01:00

Är ledsen att jag gör er besvikna idag.

Arbetsklädseln för den äldre generationen

är minst lika långtråkigt och konservativ

som den för kvinnorna i förra inlägget.

Det här är vad äldre män ofta bär när de

t ex klipper gräset, sopar gården, leker

vaktmästare eller försöker vara hantverkare.

Det här är verkligheten:

Tack och lov att jag äntligen kan dela med

mig av den fruktansvärda vardagen i Tyskland.

Äntligen kanske ni förstår mig....

Kram

Tysk hemmafruklädsel

2012-01-22T22:50:00.001+01:00

Jag fick efter mitt förra inlägg frågan vad ett tyskt hemmafruförkläde är?

Ok, ni ville veta....

Det här är vad den äldre generationen av tyska hemmafruar bär under sin städfobi.

Jo, en äkta tysk hemmafru städar varje dag och har hemmet i tip-top-pico-bello-tillstånd

iklädd detta....

Eller kanske detta....

Med matchande tofflor kanske....*har sura uppstötningar*

Nu förstår ni kanske varför jag kallar Tyskland för ett konservativt land?

Fattar ni varför det är en av de fem saker jag inte skulle bära?

Gissa vad männen bär när de är duktiga hemma?

I nästa inlägg kommer kanske svaret....

Kram

Bildlöst

2012-01-20T23:12:00.001+01:00

Jag gjorde massor av fina bilder idag. Av tulpaner, bantningstips (hade ni gärna velat se va?) och utsiktsbilder. Jo, jättefina var de. Ännu finare hade de blivit om jag hade lagt in ett memorycard i kameran....
Finns säkert lagrade i kameran, men jag orkar inte leta efter en kabel.

Alltså blir det av ren trots ett bildlöst inlägg idag. Passar bra att ta utmaningen som jag fick av Fru Venus häromdagen.

Vad gjorde du för tio år sen?
Satt som hemmafru i en liten trea (takvåning) med man och två barn och funderade på vad jag ska bli när jag blir stor.

Vad gjorde du för ett år sen?
Satt som hemmafru i ett stort nybyggt hus med man och fyra barn och funderade på vad jag ska bli när jag blir stor.

Fem snacks du gillar
Glass
Arraksrullar
After Eight
Choklad med lite gott innuti
Fruktsallad (lite nyttig vill jag ju verka vara)

Fem sånger du kan hela texten till
~~Alla hits som Wham hade när jag var i tonåren~~
Kan inte komma ihåg texter särskilt bra.

Fem saker du skulle göra om du blev miljonär
Om det är i Euro - vilket det ju är eftersom jag bor i Tyskland, skulle jag:
Köpa en sommarstuga i Sverige
Köpa en ny bil som jag kan köra till sommarstugan med (Sorry Silverpilen, tiden med dig var bra...men...)
Betala av alla skulder
Resa
Dela med mig till mina nära och kära (alltså håll kontakten och smöra som f-n, för vem vet)

Fem dåliga vanor
Skjuter upp alla trista saker till absolut sista hundradelens sekund
Velar och funderar i evigheter innan jag bestämmer mig - och då är det försent typ
Har massor av "vill-göra" men även massor av "en-annan-dag"
(gud vad seeeeeg jag verkar vara)
Sitter uppe för länge på kvällarna och får för lite sömn
(inte konstigt att jag är seg....!)
Måste ha något sött till kaffet
(alltid ett försök till att piggna till och bli mindre seg)

Fem saker du gillar att göra
Promenera
Träffa familj och vänner
Fotografera
Skriva
Resa

Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa
Tangabikini
Supertighta jeans
Kortkort kjol
Tyskt hemmafruförkläde
Rutiga hemmatofflor

Fem favoritleksaker
Datorn
Kameran
Mobilen
Bilen
Mixern

Den som nu känner sig manad att ta utmaningen - Bitte schön!

Ha en skön helg!
Kram

Ännu ett paket

2012-01-20T09:05:00.000+01:00

Julklappen häromdagen var inte det enda paketetet som skickats till mig. Jag hade även turen att vinna en hörbok hos Pockethexan, som nu utnyttjade tillfället genom att klämma ner ytterligare ett par böcker i paketet - och därmed gjorde mig till "pockethexa". Ingen skada skedd, lite hexa har jag väl alltid varit.Boken av Martina Haag klarade jag av under en regnig eftermiddag (dem fanns det ju gott om under julhelgen). Hörboken är jag inte färdig med ännu. Är tveksam till om jag orkar ta mig igenom Jan Guillous bok. Men man ska ge allt och alla en ärlig chans och om jag en dag har bra humör (vem vet, kanske ett under sker...) ska jag iallafall göra ett försök. Nu ska jag försöka ta mig tid till att skriva till Pockethexan om vad jag läst. ! Kanske jag tar mig i kragen och skriver ett par rader i dagarna. Den som väntar...osv..blabla...slutet gott allting gott...typ.Läser du gärna? Besök Pockethexans blogg!

Problemet med kommentarerna verkar vara löst. Jag bytte idag till Chrome och kan läsa kommentarerna i mina inlägg - utan att göra det över blogger.Och i skrivande stund löste jag nyss problemet med bokstaven å - som ju inte finns på tyska tangentbord. Hittade äntligen "lösningsknappen"! Nu kan jag skiva å genom att varje gång trycka alt+0229. Mycket jobb för lite, men det funkar iallafall.Haleluja, det här kan bli en bra dag trots allt....Nu måste jag bara lösa problemet med varför texten inte delas upp som jag skriver det. Allt kommer som en enda lång ramsa i inlägget. Någon som har lösning även på DET?Vi hade åska, regn och storm i natt och jag ville egentligen lägga mig och dra täcket över huvudet igen. Men nu kanske jag stannar uppe iallafall och firar framgångarna jag haft med datorn idag. Tack för alla kommentarer under mitt krångel!Ha en skön fredag!Kram

Nu är det jul igen!!

2012-01-19T09:53:00.006+01:00

Jomen det stämmer väl faktiskt lite i mitt fall. För under tisdagsmorgonen damp det ner en julklapp hos mig! Det var vinsten i utlottningen hos Fräknis som jag vunnit under julen.

Paketet var fint inslaget, som en julklapp. Jag kan verkligen vara larvig - det dröjde timmar innan jag kunde övertala mig själv att förstöra det fina och äntligen öppna det. Den fina skylten bor i min kontorshörna ett tag, innan jag hittat en fin plats till den.

Tack Fräknis! Kan inte kommentera inne hos dig och en del andra bloggar. Vad ska jag göra för att lösa detta? Ge mig tips, snälla! Och om det vore bra att veta ungefär HUR...jag och datorer...*suck* I mitt nästa inlägg ska jag berätta om ett annat paket som kom med posten häromveckan! Önskar er alla en fin dag! Kram

Borta bra...

2012-01-17T12:52:00.003+01:00

...men tillbaka hem är bäst! Typ.

För nu har den tyska awarden hamnat i ursprungslandet igen!

Det är Eva i Grekland och Lippe som gett mig den här fina utmärkelsen. Tack !!

Även fast egentligen varenda liten kommentar är som en award. Eller känslan av att man faktiskt läser vad jag skrivit OCH kommer tillbaka (frivilligt!) om och om igen till min blogg. Tacksamhet över att man orkar hänga med i min berg-och-dalbana mellan positivt tänkande och bloggtorka. Glädje över att ha en massa fina vänner omkring mig här i bloggen - som fortsätter att ge mig varma kommentarer även när jag är seg och "tyst" en längre tid. Tack!

Nu ska jag välja ut fem bloggar att skicka vidare det till. Jag har beslutat mig för att ge det till....

DIG!!

Kram

Efter dimma kommer...

2012-01-15T16:51:00.005+01:00

De senaste veckorna har vi haft mest regn, storm, hagel och t o m dunder och brak. Snö, vad är det? Ingen sol i sikte. Inte lätt att försöka ha gott humör när vädret är skit.
Idag var första dagen med solsken - hela dagen!
Vägarna fylldes med promenerande och soltankande människor.
Jag och lilla dottern tog en runda till byns lekplats, där hon fick gunga av sig en stund.

Solskenet gav mig även en vink om vad jag kan göra imorgon...
Putsa fönster och dammsuga.
Det är nackdelen med solsken, man ser ALLT!!

En dimmig och frostig morgon....

....följs oftast av....

...en solig och fin dag!

Ha en skön söndagkväll!
Kram

Eftertraktad

2012-01-12T12:01:00.008+01:00

Jag vet inte hur det är i Sverige, men här i Tyskland händer det att man har ett visitkort på bilrutan när man kommer ut ur mataffären.
Silverpilen må ha både bulor, repor, taskiga reparationer och ett par år på nacken. Men det är ändå en eftertraktad bil. Under de varma månaderna lämnar olika bilhandlare visitkort flera gånger i veckan.

Häromdagen när jag kom till bilen satt det en grön lapp i handtaget!!!

Genast började fantasin att spela spratt med mig. Jag är ju en hormonstyrd 29-åring och tänkte, att nu är det säkert nån snygg karl som sett mig och skrivit typ....

"Hej, såg dig på parkeringen och tycker att du är en skitsnygg tjej. Du verkar vara jättetrevlig och jag skulle vilja lära känna dig.
Är miljonär, fd fotomodell och är en av de trevligaste killarna i stan. Kom till café X...jag har en röd ros i handen...väntar längtansfullt."

Jag ungefär så tänkte jag.
Med darrande fingrar öppnade jag lappen och....jo...man har intresse....
av att köpa Silverpilen!!!

Fahrzeug = fordon

Vaf-n!!!
Tänker karlar bara på bilar? Ser de inte vad som döljer sig på insidan?
*suck*

Veckans status:
Silverpilen - 1 visitkort, 1 lapp
Elle - 0 visitkort, 0 lappar

Kram

Tack fötterna och varsågoda!

2012-01-11T10:08:00.004+01:00

Mitt nyårslöfte var ju att tänka mer på mig själv och motionera regelbundet. Eftersom jag började med det redan i höstas, tänkte jag att det vore ett bra löfte att helt enkelt bara fortsätta. Vore kul om jag minskade lite i vikt också. Men vågen har liksom fastnat i ett och samma läge.
Kan elektriska vågar fastna i ett läge...?
Ska jag ge chokladbiten jag åt igår kväll skulden? Varför kan jag inte låta bli bara?!! Eller intala mig själv att muskler väger mer än fett. Men är jag en j-a Schwarzernegger nu eller? Kanske bättre att dra till med den felfungerande sköldkörteln. Att skylla på hälsan är alltid en bra ursäkt. Eller vill min kropp inte väga mindre kanske? Har den inget att säga till om här?
Jag fortsätter motionera medan jag försöker hitta svar....

Igår investerade jag i mina fötter och köpte de absolut dyraste skorna jag någonsin köpt i hela mitt 4...29-åriga liv. Fortfarande tvåställig summa, men dyrt för att vara jag. Mina skor ska vara bekväma och billiga. Är de sen snygga också, tar jag med dem hem.
Men mina fötter kommer att tacka mig, liksom mina knän.

Häromveckan gjorde jag något jag aldrig gjort innan. Jag var på fotvård.
Har väl alltid haft en förutfattad mening om att det bara är något för pensionärer. Men icke! Vilken skillnad! Inga störande förhårdnader under fötterna som gör ont när man går. Alltför ofta glömmer vi bort att det är fötterna som bär oss genom livet, men vi sköter dem inte som vi borde.
Alltså köpte jag de där dyra sportskorna, som tack liksom.

Tack fötterna!

Fast helst av allt går jag barfota.
Fler som längtar till sommaren?

Kram

Yessssss.....

2012-01-10T14:03:00.004+01:00

...I'm still alive!!!!!

Jag överlevde lovet!!
Det var med en viss lättnad jag skickade barnen till skolan igen. Vi hade regn och stormar under nästan hela lovet, vilket ledde till en viss frustration här hemma.
Till min förvåning erkände t o m 9-åringen att han tyckte att det skulle bli kul att komma till skolan och se sina kompisar igen. Anledningen spelade mig ingen roll, huvudsaken var att han tyckte att det skulle bli kul.
Morgonrutinerna flöt på utan vare sig komplikationer, irritationer eller förseningar. Tvärtom, var vi ovanligt tidiga i skolan.

Sedan en del förändringar och klassbyten infördes i höstas, går barnen numera gärna till skolan. Det var inte roligt att skicka iväg en gråtande förstaklassare med magont var och varannan morgon. En käck kommentar som "det blir nog bra" hjälper inte där.
Idag hör jag inte ens en negativ kommentar. En puss ute vid parkeringen och sen försvinner de med raska steg. Inget klamrande, inga tårar, ingen som vill följa med mig tillbaka hem. Tack och lov!

Särskilt glad och lättad blev jag när 9-åringen strax före jul kom med ett lyckat matteprov. Från att ha haft urusla resultat kunde han nu visa upp ett toppresultat. Han fick en liten belöning, för att bli sporrad till att fortsätta kämpa i framtiden.

I Tyskland betyder en hake att det är rätt. Även betygsättningen är tvärtom - en femma är sämst och en etta är bäst.

Nu när jag börjat få igång morgonrutinerna, hoppas jag även komma ifatt med bloggandet igen.

Kram

Lite seg idag

2012-01-01T15:25:00.004+01:00

För att vara en nära-på-nykterist lyckades jag väldigt bra med nyårsbålen. Tyvärr hör jag till de personer som blir som en sömntablett av alkohol och jag höll nästan på att ansluta mig till den ständigt ökade skara av sovande barn. Och det efter en minimal mängd av bålen. Det sista barnet som somnade var 9-åringen. Han kämpade länge med de sviktande ögonlocken, innan han gav upp kampen klockan 23.39.

Eftersom jag var mer trött än alkoholiserad, var det jag som agerade taxichafför hem. Har ju en del vana i mitt extraknäck som "mamma-taxi". Egentligen var det tänkt att vi skulle sova över där vi firat, men maken ville sussa i sin egen säng.

Där drog vi ett streck genom tonårssöndernas planering av nyårsaftonen. De hade firat hemma och till frukostbordet hade vi i morse två söta tjejer vid bordet.
Konstiga tankar kommer upp. Ska jag ta det där skyddsnacket igen eller riskera att ha första barnbarnet vid bordet till nästa nyår....
Att någon sover över hos dem är väl inte konstigt. Det nya är att det inte är killar längre. Kanske en tanke man måste vänja sig vid när man har myndiga barn i huset.

Efter frukosten kom den där nu-måste-jag-rensa-känslan över mig och jag ville bli av med de lätt dammiga juldekorationerna. Jultomtar och annat landade i kartongerna igen.

Ett par hyacinter hade börjat blomma ut och blev klippta. Jag är ju tacksam över att numera kunna köpa hyacinter till jul. Det var svårt tills för ett par år sen, eftersom hyacinter i Tyskland räknas som vårblommor. Synd bara att de stinker så fruktanskvärt när de börjar blomma ut.

Under julgranen låg en trasig kula och en massa barr. Jag sopade undan dem och kom emot en gren med borsten. Ett nytt lager av barr lade sig dekorativt under granen. Då kom jag på att jag glömt att vattna granen. Men den flyger ut i veckan iallafall, så det vore slöseri med vatten att göra det nu.
El och vattenpriserna ökar i det nya året, sade man i radio igår.
Är det något nytt? tänkte jag.

Något trött och seg är jag tacksam över att inte ha druckit mer. Vem vet hur jag hade mått då. Jag tar en kopp kaffe och hoppas att vitlökssmaken i munnen lägger sig till imorgon. Svägerskan har en viss förkärlek till att stoppa vitlök i allt - och det med råge! Var tacksamma för att det inte är en luktblogg!

Ute har det duggregnat hela dagen. Mitt nyårslöfte, att tänka på mig själv och motionera regelbundet - räknas från och med imorgon...
Kanske hinner jag även imorgon att kolla in till alla bloggar som har varit här och besökt mig under jul- och nyårshelgen. Tack för alla fina kommentarer!

Sitter även du med mysbyxor och är trött och seg idag?

Kram

De va de de

2011-12-30T09:42:00.015+01:00

Jag undrar fortfarande när vi har jul. För den liksom försvann lika snabbt som den kom. Och var tog 2011 vägen?
Nyårskrönikorna fyller både bloggar, tv-program och tidningar. Vill ju inte vara sämre så jag kör mitt eget lilla "minns ni året som gick" i kortfattad form.
Hur man nu ska förkorta 365 dagar i ett inlägg.

Januari

Ni som följt min blogg ett tag, följde även med på både vandringar, söndagskalas och spadagar. De som var med sitter säkerligen med ett litet leende på läpparna...minns ni? Visst hade vi kul!
Annars fördrev jag tiden med att skotta snö och vårda en nyopererad make (knät...).

Februari

Under de sega vinterveckorna förgyllde jag tiden med att försöka koppla ihop östtyska ungarkarlar med singelbloggerskor. Intresset var begränsat. Vet inte varför...han ser väl jättesnäll ut...typ.

Mars

I mars var det karneval i Tyskland och alla fick pippi. Nu höll jag på att skriva pippa, men vid närmare eftertanke är det väl även många som fick göra det under karnevalsveckan. Själv föll jag i gropen och funderade på att sluta blogga.

April

Mellan njurstensbehandlingarna fördrev maken sjukskrivningen med att bygga en damm.
Han har en viss hatkärlek till alla former av stenar, men de i njurarna kunde han inte bygga något med.

Maj

Rabatterna fylldes av blommor i alla färger och vi åt de första egna smultronen. Under maj hade vi nog den egentliga sommaren.

Juni

Nya rabatter anlades och jag försökte smygköpa blommor. Ibland gick det, ibland upptäcktes det. Att fylla bagaget med blommor är inget bra sätt att smyga på...

Juli

Sommaren var regnig och första sommarlovsdagen var vi tvungna att ringa efter ambulans till yngste sonen som fick ett häftigt kruppanfall.
Fruktträden gav otroliga skörder detta år och vi fick både körsbär och äpplen till skänks av folk i byn. Ni vet...allt det goda...*blink*

Augusti

Jag och barnen tillbringade ett par dagar i Sverige. Ett par stavar och en bok förändrade mitt synsätt lite. Jag insåg att jag är den enda som kan förbättra mitt liv - ingen annan.

September

Jag tjatade om positivt tänkande tills andra ville vrida om nacken på mig. Men tack vare det var hösten mindre deppig än annars.

Oktober

Jag valde att ta nya vägar, både under mina promenader och i mitt handlande. Nya och gamla kontakter togs upp under hösten. Ett regelbundet motionerande blev till en god vana som jag vill hålla fast vid.

November

Vissa mornar borde man stanna i sängen. Men jag försökte att inte bli irriterad, varken över spillt kaffe eller bilar med skönhetsfel.

December

Bloggtorkan höll ett hårt grepp om mig och dessutom var jag fullt sysselsatt med förberedelser och annat. Lite pyssel bland annat. Gissa hur många som trott att jag köpt ett träd...

De va de de.
Ett helt år har gått.
Om jag har nyårslöften?
Japp!
Jag ska fortsätta att tänka mer på mig själv!
(där ingår det att inte börja röka och att fortsätta motionera)

Tack till alla som följt mig under 2011! Tack för alla fina kommentarer! Tack för mails och bloggträffar. Tack för att ni finns!
På återseende i januari 2012! Då hoppas jag att min bloggtorka är botad och att jag kommer tillbaka med nya tag.

Gott nytt år!
Eller som tyskarna säger:
Guten Rutsch!
(Gott nytt år säger de först efter tolvslaget!)

Massor av nyårskramar!

God fortsättning

2011-12-25T21:32:00.003+01:00

Jag hoppas att ni har haft en fin julafton och att resten av julhelgen förblir lugn och stämningsfull.
Själv har jag tillbringat dagen i mysbyxor och bara slappat.
Imorgon kommer tyska släkten och det blir fullt hus.

Jag har för tillfället har jag inte möjlighet att använda en väl fungerande dator. Tackar för alla hälsningar och ber om ursäkt om jag inte svarar under julhelgen.

Ta hand om er!
Kram

En vit jul....

2011-12-21T09:05:00.005+01:00

...kommer det nog inte att bli, säger man i radion.
Trots intensivt snöfall och kaos på vägarna under tisdagsmorgonen.
Vi bor i bergiga områden och det var en utmaning för varje bilförare. Dubbdäck är ju förbjudna här i Tyskland...
Flera vägar i närheten var spärrade av lastbilar som blev ståendes i branta backar.
Bra när man - som jag - känner till små genvägar. Det är kul att slira omkring i kurvorna lite - så länge det är planerade slirningar för nöjes skull.

Det är förbjudet att prata i mobilen när man kör bil. Har inte hört att det är förbjudet att fotografera....

Julafton närmar sig med stormsteg men jag försöker att behålla lugnet.
De mjuka paketen är fixade! Idag och imorgon köper jag de hårda.
Vadå sent ute?
Det är ju bara den 21:a idag!! Jag är ovanligt tidigt ute - för att vara jag.
Kanske hinner jag skriva nåt julkort också idag...*harkel*

Men i år är jag inte värst med julplaneringen!!
Häromdagen sade jag till maken:
"Du, ska vi ta och fixa julgran den här veckan?"
"Mmmmm"
"Kanske senast på torsdag när du är ledig?"
"Mmmmm....annars kan vi fixa det i helgen..."
"Helgen? Julafton är i helgen! På lördag!!!
"Mmmm"

Kanske ska tillägga att han satt djupt koncentrerad vid datorn när "samtalet" pågick. Jag hoppas för hans skull att han var inne på
www.köp-bästa-julklappen-till-frun.de eller så.

Hörde i radion (lyssnar mycket på radio tror jag) att en försäljare berättade om hur män kom in i sista minuten för att fixa julklapp till frun. En av dem sade:
"Ge mig vad som helst för 100 Euro!! Det spelar ingen roll vad, för hon byter det iallafall...."
Jag tar gärna emot den där 100-lappen direkt. Vill ju bespara maken besväret med att köra in till en affär i stan. Ett presentkort till ikea vore ok det med. Finns att köpa på posten!

I år tänkte vi (alltså jag tänkte) köpa en grann gran av grannen till svågern. Ett exemplar från trakten (vi är miljömedvetna i år!) och inte en danskimporterad som legat och torkat i flera veckor och förlorar den gröna färgen lagom till julafton. Talar av erfarenhet.

Har du fixat allt inför jul?

Kram

Ups!

2011-12-13T08:10:00.007+01:00

Igår morse stod jag fortfarande i joggingdressen (man verkar proffsigare när man bär en sån i skogen) som aldrig kom till användning p g a ösregn, när maken ringde från jobbet.
"Jag kommer hem tidigare" sade han "det ösregnar och dessutom har jag ont som f-n i ryggen...måste till läkare."
Ajaj, tänker jag - förhoppningsvis inte tredje diskbråcksoperationen på intågande - för när han frivilligt uppsöker läkare är han redan halvdöd, typ.
"Men då måste du skynda dig hem, för läkarna stänger oftast vid lunch på fredagar"upplyser jag honom om
*tystnad*
"Det är måndag..." upplyser maken mig om.
*tystnad*
"Ups! Ja...just det...måndag...hur kunde jag...varför trodde jag..."
Hur kan man hoppa över en hel vecka? Nu hade jag en hel vecka framför mig! Det hade varit så skönt med två helger på raken. Kan man verkligen vara så trött?
Nån som påminner mig när det är dan före julafton? Eller väcker mig lagom till påsk?

Detalj av adventsstaksdekorationen - det blev mossa & co!

Imorse tog jag åter på mig joggingdressen. Alltid imponerar det någon i bageriet en regnig och stormig tisdagsmorgon. De kan ju gärna tro att jag joggar varje morgon.
Tisdagar är D-dagen. Jag och grannfrun D. tar en runda med stavarna varje tisdagmorgon.
Idag ringde D. och sade ifrån. Vädret är för dåligt, menade hon.

Nu sitter jag här i min joggingdress och vet inte om jag ska blogga i högt tempo eller ta mig ut i den där j-a stormen för att imponera träden i skogen med min dress...

Kram

PS. Ha en trevlig Luciadag! Här i Tyskland firas Lucia inte - tyvärr.

Hälften kvar!

2011-12-12T08:22:00.008+01:00

Halva kalendern kvar till jul!
konstaterade 9-åringen och upplyste oss om att 12 luckor var öppnade och 12+12=24.
Så tänker barn - och vem räknade inte i luckor till julafton som barn?
Sista luckan var mest spännande, för där bara måste något väldigt speciellt dölja sig. För det mesta var det inget spännande. Inget oväntat iallafall. Kanske hade man placerat kalendern framför en stark lampa och redan klurat ut med röntgeneffekt vad som dolde sig bakom luckorna. Kan ha varit det.

Själv räknar jag lite mer vuxet och konstaterar: Två!
Om två veckor är julen avklarad! Pust!

Ännu är julklappsinköpen inte avklarade. Måste ju ha något att göra nästa vecka, tänkte jag. Om man väntar in i sista minuten med julklapparna blir det mer spännande.
Spännande om man får tag i allt eller om hyllorna i affärerna är tomma...

Den här veckan börjar med ösregn. Joggingdressen som jag glad i hågen slängde på mig i morse (Gud vad jag ljuger, jag var trött som f-n, kroppen värkte och jag vill helst av allt lägga mig och sova igen), kan jag byta ut mot regnjacka. Lite duggregn hade inte hindrat mig, men nu ÖSER det ner. Ingen snö i sikte. Julstämningen vill inte riktigt infinna sig.

Värmeljusen är beredda för insats!

Gör tappra försök att hitta julkänslan genom att tända ljus varje kväll. Idag tänder jag dem även under dagen.
Ute är det grått och mörkt. Inne spelar radion "Last Christmas" och "All I want for christmas is you". Om och om igen.

Nä, jag är fortfarande inte övertygad om att det är halva kalendern kvar.

Ha en bra start på veckan!
Kram

Sett i tysk tv - del 2

2011-12-08T13:05:00.006+01:00

Oj, jag kom just på att jag glömde att nämna i förra inlägget att Carmen och Robert även har en liten stuga i Kitzbühl. Om de skulle få för sig att ta lite skidsemester.

Tyvärr fick bara en liten del av huset plats på bilden...

Ibland gör de även små utflykter med barnen på eftermiddagarna. Hyr ett par hästar en stund t ex.
Visst har Carmen en alldeles exellent förmåga att hitta de rätta kläderna till alla tillfällen. Att jag aldrig tänkt på att jag kan ha en vit sommarklänning och vita high heels när jag sticker och rider med barnen....

Carmen har lika många skor som jag har kvalser på huvudkudden. Att kalla det för skotick vore inte det rätta ordet. Det är mer ett skomissbrukande. Det kan även jämföras med att använda pappersnäsdukar istället för de gamla hederliga av tyg.

Nyligen bodde familjen Geiss på annan ort för ett par dagar. I en av de lyxvillor som Robert byggt för att sälja vidare...är hans hobby liksom - att bygga hus.
Carmen packade upp skorna och raddade upp dem i ett hörn av sovrummet. Jag räknade och fick det till 20-25 skor...
Robert kommer in i sovrummet, ser skoraden och undrar varför hon packat ner så många skor - eftersom han lovat henne att de skulle till stan och köpa nya.
"Men det är väl inte mycket skor...tycker du att det är mycket skor för en kvinna?"försöker Carmen försvara sig "Jag vet ju aldrig vilka skor jag kan behöva"
(Det värsta är att hon antagligen menar allvar...)
"Nääääää..." säger Robert och himlar med ögonen "...det är inte aaaalls många skor!! Låt oss snabbt köra in till stan och köpa minst fem par till....eftersom vi stannar här i hela TRE DAGAR!!..."

Jag kan nog räkna mina skor på mina fingrar. Om man inte räknar med stövlarna.
Hur många skor har du?

Kram

Sett i tv

2011-12-07T11:07:00.006+01:00

Det finns tv-program i tysk tv som jag bara inte kan låta bli att se. Som reality-serien om familjen Geiss.

Det här är Carmen och Robert Geiss. Eller "Rååååbäääärt" som Fru Geiss varannan minut ropar, med ett skånskinspirerat uttal.
Robert är grundaren till klädmärket "Uncle Sam", vars rättigheter han sålde som 30-åring och "pensionerade" sig . Sedan 18 år bor familjen Geiss nu i ett penthouse i Monte Carlo. Helgerna tillbringar man i det "lilla" lanthuset vid Saint Tropez.

Till och från, iallafall minst en gång i veckan, gör man en familjeutflykt till yachten och leker där med de små leksakerna. Så som man gör när man leker med barnen i vatten.

Ett av Roberts största bekymmer, när han ligger och funderar i hängmattan på morgonen, är vilken av bilarna han ska välja.
Hmmmmm. Bentleyn? Rollsen? Nej, en Hummer är nog bäst för inköpet av mat till ena dotterns födelsedagskalas!!

"Vi försöker att ge barnen en normal uppväxt" säger Carmen. Trippar sen iväg på sina highheels, det nyfriserade håret (naturligtvis av frisören...) och silikonkulorna inkämda i en tight t-shirt, för att hämta barnen i privatskolan vid hamnen i Monte Carlo. Eftersom de är sena tar de helikoptern till lilla lanthuset, på ett par hundra kvadratmeter. Hon vill komma i tid till födelsedagsförberedelserna och det hade tagit för lång tid med bilen.
Vilken tur att den 31:a barnflickan i följd griper henne under armarna ibland. Det hade ju verkligen varit stressigt annars.

Det lilla barnkalaset kostar bara 10-20.000 (EURO!!) att organisera. Temat denna gång är Avatar. Andra dotterns födelsedagskalas såg ut som om Johhny Depp och hans piratvänner hade kapat sommarstället. Naturligtvis hade man bjudit in en tv-kock, som tog hand om maten. Ni vet, så som vi alla andra mammor gör när vi uppfostrar våra barn "normalt".

Vilket tema hade ditt senaste barnkalas?
Men du hade väl ett tema...?

Kram

Tyska tomten kommer!

2011-12-06T12:22:00.003+01:00

Idag är det Nikolaus-dagen i Tyskland.
Nikolaus är den tyska motsvaringen till "tomten".

Många barn ställer fram sina nyputsade skor innan de lägger sig och på Nikolausdagsmorgonen är de fyllda med godis eller små presenter.
Många familjer får även besök av Nicolaus under kvällen. Barnen måste snällt rabbla upp en dikt eller sjunga lite, så får de ett paket.
De dumma barnen får smisk.
Fast hur snälla eller dumma de än varit, klarar de små liven av att få paket!

På julafton är det "das Christkind" (Kristusbarnet)som beskänker barnen.
Oftast lämnar barnen ett rum och när de kommer tillbaka har "christkind" varit där och lämnat presenter.
Vi själva kör med en mixad variant av svensk och tysk jul.
Nikolaus lämnar choklad i skorna på Nikolausdagen och tomten kommer och lämnar julklappar under granen medan vi efter julmaten tar en "fisrunda" runt kvarteret .

Mina skor var (som vanligt...*suck*) tomma imorse. Däremot var överraskningseffekten och glädjen stor när jag upptäckte att jag vunnit en hörbok i en utlottning hos Pockethexan.

Tycker du om att läsa, ska du kolla in här!

Förra året låg snön redan tjock den här dagen. I år har vi fortfarande gröna gräsmattor. Men snön kommer....det tvekar jag inte på!

Ha en fin dag!
Kram

April, april, jag lurar dig i december!

2011-12-05T09:53:00.008+01:00

Det är inte bara 1:a april som man kan luras lite. Jag har upptäckt att det går alldeles utmärkta att göra det även den 1:a december! Fast det var inte ens min avsikt att luras - jag ville egentligen bara julpyssla lite.

Maken undrade häromdagen var jag hade fått tag i trädet - och gav mig en undrande blick som mer tydde på att han egentligen undrade var jag hade fått pengarna ifrån till ett så dyrt träd.
Gissa om hans blick utbyttes i förvåning när jag sade att det var jag själv som hade pysslat ihop "trädet" med mossa och pinnar.

Även barnen trodde att det var ett litet träd! *haha*

Lägg märke till det stämningsfulla julvädret...

Idén till trädet fick jag i bloggen "The Shed". En blogg ni bara måste besöka! Jag gjorde en egen variant av "mossträden". Blev riktigt fint tycker jag och nästan alla som har sett det tror att det verkligen är ett litet träd. Den klarade t o m nattens regn och storm - vilket bara kan tyda på att det är kvalitet, made by Elle, vi talar om här! *blink*

Ett par ynka Euro för kulor i byggmarknaden - resten hittade jag i skogen eller hemma. Billigare kan ett "dyrt träd" ju inte bli...

Ha en skön vecka!
Kram

Svenska bullar i tyska kök

2011-12-04T13:03:00.005+01:00

Advent, Advent, ein Lichtlein brennt
erst eins
dann zwei
dann drei
dann vier
und wenn das fünfte Lichtlein brennt
dann hast du Weihnachten verpennt

Advent, advent ett ljus brinner
först ett
sen två
sen tre
sen fyra
och när det femte ljuset brinner
har du försovit julen

Nåja, riktigt rimmar gör det inte på svenska. Men det är en juldikt som ändrats lite.
Något annat som ändras är jultraditioner. Eller vi blandar lite. Tar av det vi tycker är bäst från de tyska och svenska traditionerna.
För att öka min egen julstämning bakar jag varje år lussebullar och pepparkakor. De tyska släktingarna uppskattar det och jag blev tillfrågad nyligen när jag ska baka igen.
Därför passade jag på att göra en deg hemma hos svägerskan igår (är alltid roligare att skita ner andras kök...) för att sen lära barnens tyska kusiner att baka lussebullar. Mina barn kunde redan vridtekniken, medan den ena kusinen utvecklade sin egen teknik...

En tvåårings version av lussebullsbakande

Syftet var att barnen skulle ha det kul - och det hade de. Förutom ena kusinen som satt och kollade lite misstroget på spektaklet och roade sig med att kasta deg på golvet. Men det var ju inte mitt golv - so who cares!? *moahaha*
Bullarna är nästan uppätna, så det blir väl mer bakande innan jul.
Ha en skön andra advent!

Kram

Släng er i väggen - Nintendo & Co!

2011-12-01T18:58:00.000+01:00

Nu är det bara 23 dagar kvar!!
Fler som inte fattar ännu att det är december? D-e-c-e-m-b-e-r...!!!

Börjar bli dags att fundera på julklappar.
Varje år tänker jag att "i år ska jag fixa klapparna redan i november".
Varje år springer jag och svettas i affärerna den 22:a december. Vid ett tillfälle sprang jag faktiskt fortfarande på julaftonsförmiddagen...

Men vad köper man till barn som bor i ett hav av lego eller har fler barbiedockor än underbyxor? (Fler underbyxor kanske?)
Och vad önskar sig ett par stora tonårskillar? Säkerligen inga leksaksbilar - mer de som drivs av bensin.

Mina pojkar har stora intressen. Med ena foten mot arbetslivet börjar min 16-åring att spara eget förtjänade pengar till att köpa sin egna riktiga lilla grävmaskin. Jag tvekar inte till att han med 18 både har köpt den och tjänar egna pengar med den. Han vet vad han vill bli.
Även 9-åringen fick i helgen prova på att styra pappas grävmaskin lite.

Ha! Nintendo är för nybörjare. Det här är leksaker för riktiga killar!

Övning ger färdighet - sonen klarade första övningen galant och huset bakom grävmaskinen står kvar! Maken var ju smart nog att ta första lektionen hemma hos sin bror...ifall...

Sandlådan har ersatts av farbrors trädgård...

Mina barn (inklusive dottern som extraknäcker som bondmora) kommer att få arbetsbyxor i julklapp!
Och de kommer att bli glada över det! *förvrider ögonen*

Vet du vad du ska ge bort i julklapp?

Kram

Kalender

2011-11-30T15:21:00.005+01:00

Det sista min 9-åring sade imorse innan vi skiljdes åt vid skolan var:

"Om inte den där Starwarskalendern finns kvar i affären, är det min allra värsta dag idag"

Starwarskalendern, som han önskade sig redan i slutet av oktober.
Kalendern som jag i flera veckor tänkt köpa, men liksom aldrig haft vägarna förbi den affären.
Kalendern vars första lucka ska öppnas imorgon.
Kalendern som idag var slutsåld....!!!

Jag kan bara hoppas att min son älskar mig väldigt, väldigt, väldigt, väldigt
mycket och förlåter mig för att jag alltid är ute i sista minuten med allt.
Kanske jag ska köpa julklappar redan den 21:a i år....?

Man skulle kunna tro att vi bor nära en flygplats

Här i Tyskland har vi ingen kalender i TV och radio - vilket jag tycker är väldigt synd. Minns att jag med glädje såg det som barn.
Istället finns det ett enormt utbud av chokladkalendrar. Eftersom jag vill minska ner mina barns godisätande, får de istället en kalender med en liten leksak.
Fördelen med att vara ute i sista minuten är att jag fick kalendrarna för nästan halva priset. Starwarsersättningskalendern.
Halva priset för sonens allra värsta dag....

Kram

PS. Jag kan lugna er mer att sonen älskar mig - tårarna torkades och ersättningskalendern var helt ok...*pust*

Sex över nio i Tyskland

2011-11-28T09:21:00.009+01:00

I Tyskland är dubbdäck förbjudet.
Denna lag uppskattar jag särskilt när jag klockan sju på morgonen, i mörker och dimma måste köra bil på isiga vägar. Särskilt i de branta bergen, när det kittlar i nerverna medan bromsljusen framför mig lyser likt en ljusslinga i rött...snacka om julstämning i backen.
Men det gick bra och nu njuter jag av en underbart frostig morgon.

Inomhus har juldekorerandet börjat så smått. Klockan är sex över nio och...

...utomhus är "the utsikt" fortfarande vit av frost.

På andra sidan av huset slår buxbomen nya skott och hortensian är lika vacker som för två månader sen.

Solen stiger i öster...

...och frosten glittrar på terrassen.

Det finns väl värre sätt att börja en vecka på?
Kram

Behöver dekorationstips!!

2011-11-24T19:25:00.002+01:00

Första advent närmar sig med stormsteg. Grannfrun och jag promenerar med stormsteg vi med, tre dagar på raken den här veckan! (visst är jag duktig va?)
Under tiden kollar vi in i vilken del av skogen mossan är finast, märker oss var de bästa barkbitarna ligger och gömmer pinnar som ska bli pysselmaterial.

Jag tänkte kombinera saker ur naturen med lite "kitschiga" detaljer. Därför beslöt jag mig för att se mig om även i trädgården för att försöka hitta lite adventspysselmaterial. Nu kan jag inte bestämma mig för vad som passar bäst till mossan. Därför ber jag ER om hjälp. Vad tycker ni?

Ska jag kombinera mossan med en nyutsprungen ros?

Kanske med hortensia? Har sett det i blomaffären och det var en jättefin julkrans.

Eller ska jag välja en gul jul och dekorera med den nyutslagna påskliljan?

Skulle även kunna kombinera den med de rosa rosorna och lavendeln och göra det riktigt färgglatt.

Vad tycker ni? Rätt svårt att välja va?
Eller ska jag bara hålla mig till mossa och kottar?

Ljusen är iallafall inköpta redan. Mina svägerskor tvingade mig att följa med till ikea igår. Jag ville inte alls egentligen. Ni vet ju hur fruktansvärt trist jag tycker det är att gå där...

Hur dekorerar du din adventsljusstake?

Kram

Felupplyst

2011-11-21T08:27:00.006+01:00

Här i Tyskland görs det titt som tätt reklam i tv för nummerupplysningen.
Den första och mest kända reklamen gjordes av Verona Feldbusch. Känd är hon för att vara fd Miss Germany och exfru till Dieter Bohlen (Modern Talking) - även fast äktenskapet mellan dem bara varade i ett par veckor.
Numera gör hon mest reklam, allt från marmelad till spenat och klädaffärer.

Lika mycket brunett som jag och lika mycket 0 aning.

I reklamen går det ut på att vi ska lära oss numret till nummerupplysningen. Antagligen för att slippa slå upp numret i telefonkatalogen.
Verona säger ett ett fotbollslag har 11 spelare, att farmor är 88 (tänk det stämmer även i mitt fall!) och att hon har 0 aning.
Det stämmer nog också ofta i mitt fall.

Under en eftermiddag för några år sen var jag tvungen att ringa någonstans dit jag inte hade telefonnumret. Jag satt i bilen, var stressad och försökte komma ihåg vad Verona hade sagt i reklamen. Slog numret och en man svarade:

"Nödfallscentralen"
"He? Var är jag?" (förutom att jag satt i bilen såg ut som ett frågetecken i hela ansiktet och körde olagligt med mobilen vid örat)
"Nödfallscentralen!!" upprepade mannen
Jag fattade ingenting. Noll aning. Varför hade jag hamnat hos polisen?
"Men...jag ville ringa till nummerupplysningen! Jag har ju slagit 11...0..." *ups*
Där hade nollan hamnat framför farmor och jag hade slagit 110...numret till polisen!!
Jag stammade fram ett "Entschuldigung" och lade snabbt på luren. Inte nog med att jag ringt fel - där satt jag och körde olagligt medan jag hamnade direkt hos polisen!
Vem vet om han kunde höra att jag satt i bilen och snabbt spårar samtalet och sen skickar ut sina kollegor för att jaga mig i en hejdundrande biljakt...med tjutande bildäck...240 km i timmen över autobahn...minst tio polisbilar med blåljus bakom mig...medan jag ringer till riktiga nummerupplysningen och sen till dem jag ville ringa till från början, att jag blir aaaaaningen sen....innan jag sen flyger över bron som just öppnas och poliserna bakom mig kör för sakta och två av dem hamnar i vattnet...medan de andra åtta polisbilarna kör in, på och över varann och sirenerna drar sin sista suck...och jag kör mot solnedgången med ett överlägset hånleende på läpparna.*moahahaha* Mot mig och Silverpilen har ni ingen chans!
Typ.
Måste nog ha visats en krimi efter reklamen.

Andra personer som gör reklam för nummerupplysningen: Nån som känner igen Nina Hagen?

Även tyska fotbollslandslaget spelar med i reklamligan.

11 Argentinare, 88 skott, 0 mål

Senaste tillskottet är Daniela Katzenberger, som är mest känd för att försöka bli känd. Eller helt enkelt bara för att hon är en blondin - där ingen riktigt vet om hon verkligen är en "dum blondin" eller om hon är så smart att hon bara spelar dum.

Hon är i allafall smart nog att tjäna en massa pengar på att bara vara blondin.
Lägg märke till hur många nollor (noll aning) hon har i sitt nummer! Lika många nollor hade hon nog på checken hon fick för reklamen.

Efter den här lilla händelsen kan jag definitivt numret till nummerupplysningen.
Farmor före nollan!!

Ha en bra start på veckan och kör inte bil medan ni pratar i mobilen.
Inte om ni ringer till polisen iallafall...
Kram

Vad sysslar jag med egentligen? - Del 2

2011-11-17T12:27:00.005+01:00

Sitter och pillar lite halvhjärtat på bloggen. Usch vad seg en bloggtorka kan kännas ibland. Man vill men samtidigt vet man inte om man vill mer.
Kanske ta en paus eller lägga ner bloggen helt?
Sen börjar funderingarna, vem hittar till min blogg och varför? Jag knappar fram sökorden och inser att...

Monstertårta....

Tapeter med fåglar....

...sten av sahara...örn staty...
hörde till de vanligaste sökorden. Fattar ibland inte vad det har med min blogg att göra. Häromsistens hade någon sökt under "stor i käften" och kommit till min blogg.
Fattar ingenting.

Ett ord jag inte heller förstår är "Kärringänglar"?
Måste väl jag som är menad då, kärring och ängel i ett? En tantsjuk "29-åring" med hår på tänderna istället för fjädrar på ryggen?

Min dotter är en häxängel, häxa och ängel i ett! (NEJ, vi har inte snö, bilden är gammal!)

Usch, vad jobbig jag är. Kanske är det för att jag inte kommer åt hälften av mina bilder p g a en krånglande dator, kanske är det för att det är kallt ute, det dåliga samvetet för den ogjorda deklarationen eller frustrationen över att en hel koloni med gråa hårstrån plötsligt ställde sig i givakt när jag borstade håret?

Jag ska fortsätta pilla fram bilderna ur datorn, ta på mig en varm tröja, sätta på kaminen, fixa deklarationen och dra ut de där j-a hårstråna.
Sen kanske jag kommer tillbaka igen!

Kram

Vad sysslar jag med egentligen?

2011-11-14T13:46:00.011+01:00

Vad sysslar jag egentligen med under mina små bloggtorkeperioder?

Jo, bland annat besökte jag nyligen det svenska möbelhuset och njöt av den blå-gula miljön. Ja, det känns nästan som att gå i Malmö. Nästan. Tills nån av de andra besökarna öppnar munnen. Eller det ropas i högtalarna att ett par barn vill bli hämtade i "Smaland".
Köttbullarna smakar dock likadant överallt - men här har man pommes frites som alternativ till potatismos. Snacka om att integrera svenska rätter i den tyska matkulturen.
Jag blir ofta tillfrågad vad jag lagar för mat hemma - tysk eller svensk?
Då frågar jag tillbaka, vad t ex spaghetti är - tyskt eller svenskt?
Och när jag gör köttbullar har de bara en annan storlek och form än de tyska frikadellerna - och mina smakar bättre..*blink*

För att återkomma till besöket i det svenska möbelhuset.
Där inköptes ett par ramar i olika storlekar. Sen blev det ett litet besök i fotoaffären, där jag framkallade lite bilder. Bland annat förstorade jag upp bilden jag just nu har i headern.
Min blivande man, Jamie, fick lämna sin plats i hallen och ersattes nu av den nya bilden.

Morgonen därpå kom min nuvarande man med kaffe på sängen. Jag undrade vad han tyckte om den nya bilden?
"Vilken bild?" undrade han (!!!! Typiskt man eller vad???)
"Bilden...på hyllan...i hallen.."
"?"
"...vid trappan?!"
"???"
"Såg du inte bilden??!!"
"Näää, den missade jag"
*suck*

Ok. Det är nog lätt för en man att missa en bild när man går ner för trappan, säkerligen koncentrerade han sig på sina fötter eller så...

Jag traskar ner för trappan...Tralalalalala...man ser ingen bild!! (???)

Ha en fin dag!
Kram

Kaffe med på-tår

2011-11-12T10:22:00.006+01:00

Jag är trött, seg och okoncentrerad.
Anledningen till detta är nog en kombination av fullmåne och dåliga sovvanor.
Blev sittandes framför tv:n igår kväll. Zappade runt lite i reklampauserna och hamnade i en tysk film. En konstig tysk film. Men samtidigt fick jag för mig att den hade potential. Att det säkert händer något bra. Men filmen fortsatte att vara konstig och hoppade i tiden utan att jag egentligen fattade varför man hoppat över så många år. Men jag fortsatte att tänka att filmen säkert blir bra snart.
Det är tillfällen när positivt tänkande leder till negativ livsföring.
Jag gav upp vid halv två på natten. Eller rättare sagt mina ögonlock.

Därför är jag trött idag.

Släpade mig upp ur sängen i morse, traskade ner till köket och satte på en halv kanna kaffe. Det borde ju räcka till mig - tyckte jag.
Släpade mig upp för trappan igen och tog på mig medan jag väntade på att kaffet skulle bli färdigt.
Traskade ner i köket igen och insåg att jag nog är väldigt, väldigt trött idag.

Kaffet är färdigt!

Färdigt, men tyvärr inte i kannan! Hade varit smart att ställa kannan under filtret. Det gjorde jag vid andra försöket.

Påtår?
Ja på tårna kunde man också få kaffe - en liten kaffepöl bredde ut sig på golvet....

Det blir en bra dag det här!
Ha en skön helg!
Kram

Män och min bil

2011-11-11T07:00:00.000+01:00

Mäns förhållande till bilen brukar ju vara kärleksfullare än till hustrun.
Maken behövde t ex tio år för att lära sig vilken månad jag är född i - men kan utan att börja stamma räkna upp byggår på de senaste tio bilarna han sett i internet.
Sen behövde han ytterligare fem år (10+5=15) för att lära sig det exakta datumet - medan han utan problem rabblar fram vilken bilmodell som har hur många hästkrafter, cylindrar, ventiler, xenonlampor och vad vet jag.
Ni tror att jag överdriver lite. Jo det gör jag nog. Kanske var det bara 13 år...

Bilen (hans alltså) är alltid ren och fin där det står och håller ide i garaget över vintern . Men jag ser aldrig maken med dammsugaren här hemma. Han letar nog fortfarande efter springan i dammsugaren - där man slänger i pengarna.

Silverpilen - nytvättad och fin. Iallafall bakre högra delen.

Får vara glad om jag får en liten blomma till födelsedagen - medan det i hans bil ständigt hänger ett helt j-a TRÄD som doftar!

Makens förhållande till min bil är inte densamma. Silverpilen, ni vet.
Förra veckan lånade maken Silverpilen till jobbet en dag och kom hem med kommentaren:
"Kom ut och kolla in din bil..."
Vad nu, tänkte jag, är tanken tom eller vad?
Följande syn mötte mig:

Ok, ingen tvekan om att det andra fordonet var orange....

Nu är maken och svågern oense vem som är skyldig. Svågern som körde lastbilen eller maken som inte sade "stopp".
Medan två män är oense, kör den tredje (jag) en bil som mer börjar likna ett testområde för övningskörare.
Nej, jag sade inget. Jag bara gick in igen. Varför ska jag bli upprörd över en metallbit på fyra hjul?
Bilen köptes redan med diverse repor och bulor.
Det enda som retar mig är att jag inte är skyldig till en enda av dem.
Men det vet ju inte de som ser bilen.

Alltså för att förtydliga...

Det här var inte jag!

Inte det här heller

Många kämpar för att få fram en spegelram med shabby chic utseende. Vad säger ni om den här fina spegeln? Jag kämpade inte alls - någon annan fixade det åt mig!

Snacka om överdimensionellt stenskott!

Vet inte vad den tidigare ägaren tänkte när han lagade förklädningen till fronten. Vilken kvinna som helst vet väl att man ska använda rostfria skruvar!!

Att måla över repor är bra - om man KAN måla!
Är även en fördel om man slipar bort reporna först. Typ.

En bula - av flera.

Flugan på fronten...DET var JAG!!

Alltså kör ni igenom Tyskland och ser en silverfärgad Golf med bulor, skruvar och diverse repor - är chansen stor att det är mig ni ser!
Jag kör vidare med Silverpilen, för det är insidan och inte utsidan som räknas!

Kram

Godmorgon Sverige!

2011-11-10T08:23:00.008+01:00

Godmorgon där uppe i Sverige!!
En liten hälsning från ett dimmigt - men snart soligt - Tyskland!

Blev en liten paus där. Bloggtorkan är envis, men jag har inte gett upp hoppet ännu. Det är som med dimma. Först är den tjock och ogenomtränglig, men sen försvinner den plötsligt och lämnar plats till en klarblåhimmel och en värmande sol!

Jag förlorade en följare under mitt lilla uppehåll.
Men ursäkta så j-a mycket att jag inte kan producera underhållande inlägg på löpande band!
Jag har ett normalt liv också!
Kan tänkas vara ett lägga-upp-fötterna-liv som hemmafru. Men jag har sysselsättning så det räcker och blir över, tack!
Inte nog med att jag är fyrabarnsmamma, hustru och organisationsansvarig...

Har även fixat till min lilla kontorshörna lite. Mängder med kan-vara-bra-att-ha-saker har eliminerats. Den sista flyttkartongen har efter tre-och-ett-halvt-år försvunnit från hallen. Haleluja!
Bildbevis kommer framöver. På kontoret! Inte kartongen!
Ett besök på det svenska varuhuset blev det - med tillhörande portion "tjöttbolla" (säger tyskarna)Billy fick följa med hem och skruvades naturligtvis ihop av undertecknad.
Undrar bara hur jag kunde gömma värmeljusen...?

Jag - tjurig?

Inte nog med det. Därtill har jag tillfrågats som "Tante" att hjälpa till med passning av två söta tvååringar. Passade på att öva lite fotografering på dem. Problemet var sen att jag inte visste vem som var vem på bilderna - eftersom det är tvillingtjejer. Jag kan nämligen bara hålla dem isär när jag ser dem samtidigt.
Ok, det blev tio bilder på ena tjejen....tror jag...och ett på den andra, typ.
Önskar jag kunde visa foton på linslusen (hon som antagligen var på de flesta bilderna), men jag lägger inte ut bilder på bloggen utan tillåtelse.
Jag ville smuggla med dem hem, men de passade inte i handväskan.

Är du uppkäftig eller?

Tja, sen försöker jag ju vara en god granne också och ta veckans walkingrunda med stavarna och grannfrun.
Samt god förälder - och föra samtal över 16-åringens framtidsplaner med lärare och arbetsförmedlare.
Som förälder står man även utomhus i två timmar och försöker vara lite social över en plastmugg med glögg under skolans St. Martins-fest. Bara det! Ansträngande ska ni veta.
Sen försöker jag vara en bra kompis också och vårda mina kontakter.
Och ursäkta så himla mycket - men jag måste vårda mig själv också, för jag är faktiskt en människa!

Bläää, jag är ingen tjur - jag är en dum ko!!!

Förlorar du en följare står dig tusen åter...*blink*

Är tillbaka snart!
Ha en skön torsdag!

Kram

Är lite stressad idag

2011-11-05T19:34:00.003+01:00

Jag vet vad jag gjorde för nio år sen.
Det var inte speciellt smärtfritt.
Mer om det och vad vi gjorde för ETT år sen kan ni läsa HÄR.

Själv ställer jag mig i köket och försöker fixa något i tårtväg - helst innan gästerna kommer.
Riktigt så avancerat som förra året blir det inte. Börjar bli lite stressigt nämligen.

Kul att det är fint väder även idag, men det hinner jag tyvärr inte njuta av.
Idag blir det köket för hela köret.

Ha en skön söndag!
Kram

Värmande radionyheter

2011-11-04T18:23:00.009+01:00

På radion lovade man att det inte ska bli varmare än 20 grader imorgon.
Vilken tur, 28 grader hade verkligen varit för varmt.

Utsikten sett från huset

Huset någonstans där uppe sett från utsikten

Kan någon tala om för mig vilken månad vi har?
Enligt mina blomrabatter har vi nämligen någonting mellan juli och september.

Vad sade du? Förstår inte riktigt vad du säger.

November...du skämtar va?!

November??

November???!!!

Jag fattar ingenting. Men vad spelar det för roll?
Jag njuter helt enkelt av det så länge det varar!

Ha en skön helg!
Kram

Väntar

2011-10-31T07:49:00.007+01:00

Nu väntar jag på att solen går upp, försöker hitta den där positiva energin och bli av med bloggtorkesymptomerna.

Vi hörs väl om nån dag, nån vecka, nån månad eller så. Ligger lite lugnt tills dess.

Kram!

Kan vi inte glömma det en stund?

2011-10-27T19:54:00.008+02:00

Är det verkligen snart november? Är det verkligen dags att börja tänka på julklappar?
Köpa hem strösalt? Sätta på vinterdäcken? Stoppa i oss julgodis i mängder?
Hinner jag i år att köpa vinterskor innan alla i min storlek är slut? Passar barnens mössor fortfarande - och varför fattas alltid ena vanten i ett par? Klarar jag av att fixa en egen krans eller köper jag en? Vilken färg ska ljusen i adventsljusen ha i år? Ska vi köpa nya kälkar eller har barnen blivit för stora? Har jag blivit för stor?

Måste jag fundera på om julgransdekorationen ska vara densamma som alla år eller om kulorna kanske ska vara blåfärgade där de hänger i grenen. (lätt fixat...*moahaha*)

Är jag tvungen att köpa en matlagningstidning med de 100 bästa julrecepten? Hur mycket ved ska jag bära in? Borde vi kanske sätta på värmen...?! Ska jag köpa de där svindyra kalendrarna till barnen eller säga att de var slutsålda - i oktober...?
Måste jag bjuda in någon till julafton eller väntar vi ännu ett år förgäves på att själva bli inbjudna?

Säkerligen klarar jag även i år av att hitta julklappar den 22:a december. Funkade ju hittills...och de flesta av strumporna är fortfarande hela!
Kan vi inte glömma det där med vintern och julen en liten stund och bara njuta av det hösten fortfarande har att bjuda på.

Jag vill ju hellre sitta här...och lukta...på alla blommor...!

Ha en skön fredag!
Kram

På tur med tjejerna

2011-10-27T06:30:00.002+02:00

Blev lite mycket karlar i de senaste inläggen. Men jag kan inte påstå att ni verkade helt ointresserade av ämnet - eftersom besökartalet ökade drastiskt bara för att rubriken innehöll ordet "man". Där ser man att ni hellre pratar om karlar än om vädret.*hmmmm*

När vi ändå nämner ämnet karlar, kom jag idag på att det borde finnas en lag som förbjuder helt otroligt snygga killar att stå nära rondeller. Allt för att förhindra
små närapå-att-man-kör-in-i-bilen-framför-för-att-man-måste-stirra-på-en-tiopoängare-som-en-kärringsjuk-29-åring-med-tungan-hängandes-i-mungipan-olyckor.
Nej, jaaaag har absolut inget med detta att göra! *ljuger utan att blinka*

Idag ska jag berätta om tjejerna omkring mig. De som förgyller min hausfrau-vardag lite. Det händer ju att jag titt som tätt nämner min "promenadkompis". Hon har nu nått en ålder där man reser bort när man fyller. Jag har ju närmare 20 år kvar dit *harkel* så jag har ännu inte funderat på vart jag vill resa.
Min kompis tar en vecka i München och lämnar mig och tjejerna ensamma hemma.

Idag testar vi hur det är att gå själva - jag och tjejerna. Vi tar en liten tur genom skogen, över fälten och hoppas att inte springa på några karlar i skogen.
Iallafall ingen karl med hund - hoppas jag.
Iallafall ingen hund med karl - hoppas tjejerna.

Komplicerat det där, men vad vi nu än skulle kunna springa på - kan det hända att jag flyger fram...likt en disktrasa hängandes i ett koppel bakom två starka tjejer...

Var blir hon av nu igen...ständigt detta tafsande på Mr. Canon...

Ha en skön dag! Jag ska nu sysselsätta mig med höstlovslediga barn.
Vad hittar du på idag?

Vänligt väder?

2011-10-26T07:53:00.008+02:00

Imorse sade man på radion att vädret ska bli "vänligare än igår".
Jag vet ju vad kallt, varmt, vått eller torrt väder är. Men hur är ett vänligt väder?
Kommer det och skakar hand istället för att piska mot kinden?

Gårdagsmorgonen bjöd på små fluffiga rosa moln (såna man ska undvika att gå på) och en tunn regnbåge. Det såg definitivt vänligare ut än det gråa täcket på dagens himmel.

Vänligt var det på bageriet nyss. Minns ni Fru Knä? Ja hon heter så - översatt till svenska. Hursomhelst stod hon och berättade för en manlig kund om en ryggövning hon försökt göra.
"Först skulle man lägga sig på golvet, sen dra in magen, trycka ryggen mot golvet och räkna till tio." förklarade hon medan hon höll ena handen på magen och den andra på ryggen "Men varje gång jag började räkna, glömde jag att trycka ryggen mot golvet..."
"Och jag som trodde att ni kvinnor kunde göra flera saker samtidigt" säger kunden och skrattar gott
"Jamen hon passade på att samtidigt laga mat och stryka tvätt medan hon gjorde övningarna!!" lägger jag till medan jag stryker och rör gryta i luften, i ett försök att rädda situationen
"Ja, precis!" nickar Fru Knä instämmande "det gjorde jag!"
"Nu har du avslöjat oss" fräser jag i mungipan till Fru Knä "Du kan ju inte tala om att vi egentligen inte kan något alls!"
"Det visste vi redan" säger plötsligt en annan manlig kund bredvid mig. Han hade stått tyst hela tiden, men nu vaknade han till liv
"Jomen låt oss nu leva i tron att vi verkligen KAN ALLT - samtidigt! Fast vi egentligen bara låtsas att vi kan" ber jag honom
"Jaja...det gör vi ju" skrattar han fram
"Det är bättre så - för alla" säger jag.
Den kvinnliga kund som just kommer in i bageriet stirrar på oss med en förvirrad blick. Alla andra ler. Vänligt.
Jag önskar alla en bra dag och lämnar bageriet med ett stort leende. Kanske hon inte kan göra flera saker samtidigt, men ett gott humör kan hon sprida - medan hon räknar bullar!
Vem behöver vitaminer på burk, så länge Fru Knä finns?
Ja, det blir nog en vänlig dag idag!

Bilderna är från gårdagens besök i stadsparken. Visst är väl hösten vacker, även när vädret inte är jättevänligt?
Barnen åkte inliner, medan jag gick och höll Mr. Canon i handen...
Hoppas att min nya man Jamie inte tar illa upp *blink*

Ha en vänlig dag!

Min nya man!

2011-10-25T06:30:00.000+02:00

Jag står i köket och fixar lunch när dottern plötsligt kommer med bestämda steg och undrar anklagande:
"Mamma, älskar du pappa?"
Är lite överraskad av den plötsliga frågan mellan stekpannan och kylskåpet.
"Ehhh...mmmm....jaaaaMEN varför vill du veta det, lilla gumman?"
Lite upprört säger hon anklagande:
"Jag har sett ett kort i hallen på din nya man!"

Kort? På min nya man, tänker jag...inte har jag väl ett kort på min nye man...eh...*harkel*...jag menar, inte har jag en ny man...att ha kort på?
"Vad menar du?" undrar jag
"Jag har sett ett kort - på hyllan!!!" säger hon bestämt och pekar mot hallen.

Ops! Elle + nya mannen = avslöjade?

"Jaha...DEN mannen!" säger jag och skrattar "Det är inget kort, det är en bok!"

Fast tanken på en man som lagar mat....*himlar med ögonen*
Gäller väl att ha ett rejält lager med citroner när han står i köket, eller?

Nä, honom får jag lägga på hyllan....

...i hallen!

Här är det jag som lagar all mat. Vem lagar mat hos dig? Har du en liten Jamie hemma hos dig?

Glömska

2011-10-24T07:00:00.001+02:00

Under sista dagen på Sverigesemestern i somras, var jag med barnen och mamma i ett av Lunds inköpscenter (om det nu skulle finnas flera...).
Jag hittar bland annat en löpare och en kanna på Indiska. (ok, hittade liiite mer...men..*psssst*)
På kvällen tänkte jag att det vore en jättebra idé att packa in kannan mellan kläderna i resväskan. Börjar rota bland alla...*harkel*...leta efter påsen från Indiska.
Letade först i sovrummet - ingen påse.
Sen fortsatti jag...vardagsrummet...hallen...köket...toan? ( kan ju hända att jag var jättekissig när vi kom från affären!!) ...och slutligen i bilen.
Påsen var borta!

Efter en liten rekonstruktion av vår inköpsrunda insåg jag att jag hade lagt ifrån mig påsen i en skoaffär (säger inte vilken, det vore ju att göra obetald reklam) medan jag hjälpte dottern att prova ett par stövlar.
Kollade på klockan och insåg att affären redan hade stängt och att vi nästa morgon skulle köra tillbaka till Tyskland - tidigt. Alldeles för tidigt för att först hinna leta efter den glömda påsen.

Jag ryckte på axlarna och tänkte att lite spill får man räkna med när man köper en kanna. Inget att göra liksom. Men nästa dag ringde min mamma (medan jag körde på autobahn) till skoaffären och de hade faktiskt hittat påsen!!
Sen var min stackars bror tvungen att köra dit och hämta den, lämna den till mamma, som i sin tur kom med buss ner till Tyskland häromdagen och överlämnade påsen med de glömda sakerna.

Bättre sent än aldrig! Välkomna hem! Nu hinner ni pryda bordet ett litet tag innan det är dags att ta fram julpyntet.

Tack alla inblandade för besväret som en utlandssvensk med altzheimeranfall kan orsaka under sin semester!

Kram

48 gram lycka

2011-10-22T19:55:00.002+02:00

Vem har någonsin påstått att ett par centimeter inte kan göra en kvinna lycklig?
48 gram för att vara exakt.
Och det i mataffären!!

Igår var min mamma (som var på snabbvisit) och jag i "min" mataffär inne i stan och helghandlade. Plötsligt ser jag något som gör mig helt vild och lycklig. Jag formligen skriker fram ett
"jaaaaa...Jaaaaa....JAAAAA...JAAAAA!!!!" där jag står mellan hyllorna.
Gör små glädjeskutt och viftar med armarna, liksom en fyraåring som ser jultomten komma.
Som tur är hade jag min mamma med mig och hon drog mig lite diskret i armen för att lugna ner mig.
"Jamen kolla!!" säger jag med lysande ögon och pekar mot hyllan "Dammsugare!!!"

Det är väl sällan en kvinna blir lycklig av att se en dammsugare i mataffären. Men nu pratar vi inte om en vanlig dammsugare. Nu pratar vi om de gröna. De med choklad i ändarna och som annars bara finns att köpa på närmaste IKEA.

Sen tjuter jag till och börjar hoppa igen.
Mamma drar mig i armen igen.
"Vad är det nu då?" undrar hon och ser sig om lite nervöst och hoppas att ingen ser oss.
"Ma..ma...mazariner!!! De har mazariner också!!! Men fattar du inte, nu måste jag ju inte köra ända till IKEA!!"
"Mmmm, vad bra" säger mamma och undrar säkert om jag verkligen inte blev förväxlad på bb den där kalla aprildagen i slutet av sextiotalet.
(Måste ju definitivt ha blivit något fel, eftersom hon påstår sig ha en 42-årig dotter...jag är ju för tusan bara 29! Kan det vara första stadiet till alzheimer kanske?)

Den här lyckokänslan kan nog bara en utlandssvensk förstå. Det är som om de där röda skorna som Fru Venus sett i internet plötsligt skulle stå ute i fastun...typ. (Spring nu inte ut och kolla!!!)

Ett par centimeter lycka...

Ha en skön helg!

48 gram tyngre, men lycklig...

Hört i trädgården

2011-10-21T23:50:00.001+02:00

Nyligen, när man fortfarande kunde gå barfota ute, hände det att jag titt som tätt trampade på några av de miljontals ekollon som trillat ner och gömt sig i gräset.

De är hårda kan jag tala om! Jag trampade på en och utbrast:

"AOA!!" (man säger så här...) "vad ont det gör att trampa på ollonen!!"

Makens kommentar från grillen:
"Ja, DET gör ont...!!"

Och han var inte ens barfota!

Kram

PS. Ordet för "trampa på" betyder på tyska även "sparka på"...kanske skulle tillägga det.

PS.PS. Eventuella smärtor hos i inlägget medverkande personer är bara en tillfällighet eller påhittade och har inget med mig att göra!!

Hört i bilen

2011-10-20T23:55:00.000+02:00

Jag och 18-åringen sitter i bilen och hör på radio. Radiokillen avslutar låten med kommentaren:
"Bruno Mars är för dagens ungdomar motsvaringen till vad Lionel Richie var..."

"Ha! Lionel Richie..." säger jag sentimentalt och ser barndomen passera revy.
Slänger sen en blick mot sonen som sitter och pillar på sin kan-allt-mobil.

Plötsligt inser jag att jag nog börjar bli gammal.
"Du vet inte vem Lionel Richie är va?"
Sonen pillar vidare på kan-allt-mobilen och svarar uttråkat
"Neej..." Måste jag veta vem det är? Typ.

Jag hittar dock en liten gnutta hopp och undrar:
"Men du vet väl vem Nicole Richie är va? Du vet, hon som fjamsade runt med Paris Hilton"
"Jaaa.." svarar sonen uttråkat och släpper blicken från kan-allt-mobilen för att förvrida ögonen lite.
"Det är hans dotter!! Lionel Richie var...eh...är en väldigt känd sångare. Han hade ett par hits när jag var...eh...för nåt år sen eller så.

Jag - för nåt år sen eller så...

Sonen pillar vidare på kan-allt-mobilen.
Jag kör vidare och bestämmer mig för att hålla käften.

Kram
Gammelmormor

På vägen

2011-10-20T06:00:00.002+02:00

Sonen och jag sitter i bilen under vår dagliga tur från hans jobb. Plötsligt plockar han fram sin "kan-allt-mobil" och håller den över instrumentbrädan.
"Jag spelar av musiken för att ta reda på vad låten heter" säger han stolt
Jag ler lite och säger:
"Det där är ingen högtalare, det är ett luftintag!"
"Jag vet...men musiken hörs bättre här!" ljuger sonen (nog)
Efter en liten stunds väntande kommer beskedet och han säger stolt
"Natalie Kills!"
Aha, tänker jag, "Natalie Kills WHO?"

Sen byter han radiokanal för att testa sin "app" igen. Jag känner genast igen låten och de där konstiga sentimentala känslorna dyker upp och plötsligt är jag bara hälften så gammal.
Alltså femton ungefär...
Sonen håller mobilen över luftintaget igen (!?!!) och spelar in låten innan den skickas iväg.
"Stansfield!" säger jag "Lisa Stansfield"
Sonen väntar fortfarande på besked av kan-allt-mobilens app.
"Lisa Stansfield" upprepar jag och nickar "japp! Lisa Stansfield med låten Real"(för det kunde jag ju gissa av refrängen...är ju smart ju!)
Sonen lyser upp, för nu fick han svaret skickat:
"Lisa Stansfield med Real!!"
"Det sade jag ju utan den där appen! Det dröjer ju evigheter innan svaret kommer"

Sonen funderar en stund och säger sen:
"Kanske det sitter typ tjugo pers runt ett bord någonstans och lyssnar på det jag har skickat - innan de skickar tillbaka svaret?"
Vi skrattar åt tanken, men inser att det kanske ligger något bakom det han sagt
"Och när det kommer gamla låtar väcker de farfar som talar om vad man spelade på den gamla goda tiden" tillade jag.

Vem vet.
När jag var i sonens ålder behövde man ingen "kan-allt-mobil" för att ta reda på vem som sjöng vad. Då visste man väl allt själv?

Mutor

2011-10-19T09:57:00.006+02:00

Sist jag fotograferade dessa hästar hjälpte varken rop, smackningar eller andra oljud för att få minsta lilla reaktion. De mumsade lugnt vidare på sitt gräs och ignorerade mig.

Jag vill hellre gå här och smaka på alla grässtrån...

Igår tog jag en runda med grannfrun och plötsligt kommer de travandes med ett leende...om hästar nu kan le...?

"Nejmen, vad har det farit i dem? Sist ville de inte komma!" sade jag
"Jag var här med maken i helgen och då matade vi dem med äpplen" menade grannfrun

Tydligen hade de minne som en häst och kom ihåg henne.
Aha, det är så det fungerar!
Mutor!

Det är som med människor då. Om du ropar "Shopping!!" till en kvinna får du henne genast att komma springandes.
Hos mig fungerar det när man ropar
"Ska vi köra till IKEA idag...?"
(vilket nu tyvärr inte händer ofta att någon ropar *snyft*)
"Ok, glöm inte plånboken?" ropar jag då tillbaka från bilen, där sitter med nystartad motor och hoppar otåligt med rumpan på förarsitsen.

Vad kan man muta dig med ?

Ha en skön dag!
Kram

Vad är en sandros?

2011-10-18T22:23:00.006+02:00

... undrade man efter förra inlägget.
Kanske hade varit smartare av mig att direkt förklara vad det är. Innan jag själv höll en i handen, visste jag inte heller vad det var.

En sandros uppstår - undviker den komplicerade fysiska (kemiska?) förklaringen - genom en kristallisering av saltvatten som uppstår genom temperaturförändringar. Dessa kristaller bildar ett slags gips som sen blandas med sand.
Det finns olika varianter på utseendet och det här är ett av dem.
Man hittar dem bl a i norra Afrika och Sahara. De kallas därför även ökenros.
Den är dock hård och ser ut som sandfärgad sten.

Så, nu lärde ni er något nytt idag! (jag med, när jag googlade om ämnet *blink*)

Ha en skön dag!
Kram

Lugnet efter stormen

2011-10-17T19:35:00.008+02:00

Mina mornar brukar vara rätt stressiga. Det gäller att få iväg den ena ungen efter den andra ur huset. De stora killarna är rätt svårväckta och de små har en viss förmåga att hitta en massa "jag-ska-bara" tills vi nästan kommer försent till skolan. Vi brukar dock hinna innan klockan ringer.

Sen gäller det att komma ner till normal puls igen och bli av med stressknuten i magen.
Min lilla Buddhafigur (loppisfynd) i köksfönstret hjälper mig att komma ihåg att ta det lugnt. Det är konstigt vilken lugnande påverkan dessa figurer har även fast man kanske inte är Buddhist.

Det är som om figuren slänger ut signaler till mig.
Ta det lugnt!!! Cool down! Sluta stressa, det lönar sig inte!
Jag tar ett djupt andetag och försöker andas ut stressen inom mig - och det funkar oftast.

"I lugnet ligger kraften"
Det ligger mycket i det. När man är lugn kan man samla tankarna bättre och blir effektivare. Dessutom mår man bättre när blodtrycket inte skjuter i höjden.

Till vänster om Buddhan ligger ett verk som naturen skapat. En sandros, som min 8-åring fått av grannfrun. Supersmart av mig att sätta in en bild där rosen är suddig...
När ni ändå studerar sakerna kring Buddhan *om inte så gör ni det nog nu* vill jag bara, så här lite på sidan om, påpeka att det är jag *harkel-host* som har kaklat stenarna på väggen *skryter lite* tillsammans med äldste sonen. Maken blev för otålig och nervös av allt pusslande, så honom skickade vi ut efter ett par minuter. Pillergöra och småtjafs är inget för honom, han fick foga istället.
Jag valde att blanda olikfärgade stenar, för att få en mer levande vägg.
För de "hantverkare" som inte har lust att pussla själv, finns det liknande stenar på
färdiga nät. Fast de är oftast enfärgade och slipade.

Blev lite inredning idag! Men man måste ju leva upp till sitt bloggnamn ibland...

Ha en skön dag och simma lugnt!

Tacksam

2011-10-17T10:39:00.009+02:00

Tack för era svar till förra inläggets fråga. En blogg är visserligen något man gör för sig själv, men samtidigt är det viktigt för mig att veta hur ni som läsare uppfattar själva utformningen av den.
Jag ska försöka att fortsätta i samma stil, men med lite kortare inlägg.

*moahahahaha*
Den var bra!
Har ni någonsin upplevt att jag kunnat fattat mig kort?

Helgen är avklarad. Den var lika solig som man lovat, fast de där 19 graderna gällde inte temperaturen i skuggan har jag en känsla av. Jag fick snällt ta på mig långärmat, fast solen var varm. Hade t om svarta byxor på, för att fånga upp värmen...

Lyx är när hela familjen är iväg och träffar sina kompisar, så att jag i lugn och ro kan ligga och koppla av lite i solsängen en stund.

Jag försökte faktiskt att läsa en bok, men solen bländade så mycket att jag var tvungen att stänga ögonlocken en stund...typ...;-)
*zzzzzzzzzzz*

Ja, gräset är rätt långt och borde klippas. Men det är ingen bra idé en söndag i Tyskland. Vill man ha problem med grannarna kan man naturligtvis ta en runda med gräsklipparen. Men vi vill behålla den goda stämningen i grannskapet. Söndag är vilodagen, så jag får väl vila då.

Sen blev det en liten kort promenad för att möta upp 8-åringen, som varit hos en kompis i grannbyn. Men vem tackar nej till en promenad i solsken...?

Jag är så tacksam över att mina barn får växa upp på bland djur och natur.
Här har man ofta turen att se rådjur springa över ängarna. I skogen bor det
även vildsvin, men dem har vi haft turen att slippa se.
Jag mötte ett rådjur imorse under min morgonrunda, men det var bara för att jag hade lämnat Mr. Canon hemma. Inga bildbevis alltså :-(

En extra tanke sänder jag till allas vår Fru Venus, som under helgen blev hemlös efter en brand hos grannen. Jag är tacksam över att alla är oskadda! Det är huvudsaken.

Ta hand om er!
Kram

Kortkort

2011-10-15T18:00:00.005+02:00

Jag har märkt att mina inlägg har en viss förmåga att bli otroligt långa. Ibland undrar jag om man egentligen orkar läsa igenom allt.
Så nu tänkte jag försöka skriva kortare inlägg!

Tycker ni att det är en bra idé?
Vad är bäst? Kortkort, kort, långt eller byxor? Typ.

Kram

Bra

2011-10-14T18:30:00.001+02:00

Imorse när jag öppnade 8-åringens brödlåda för att lägga ner dagens macka, hittade jag en lapp igen. Ni minns väl "ingen-ost-lappen" häromsistens?

Dagens lapp såg ut så här:

Ok...kanske lite mycket våld på tv, tänker den som ser kniven och inte känner till bakgrunden. Man kan ju komma på tanken att jag blir mordhotad, i stil med "jag ska skära dig i bitar".
Men jag kom fram till - och det bekräftades senare av sonen - att lappen betydde
"Grönt ljus, Gut = Bra ( att du skar av de hårda kanterna på mackan!) "

Kul när barnen även skickar meddelanden när de tycker att något är bra.
Det blir även en bra övergång till nästa ämne. För BRA är vad helgen ska bli.

Det fina vädret har kommit för att stanna över helgen!!! *ler*
Man har lovat upp till 19 grader. Vad bra att jag har öron - som fångar upp mina mungipor när jag ler. Och vad bra att vi ännu inte plockat undan solsängen ute i trädgården.
Ibland är det en fördel att vi inte är så snabba på att plocka undan.

Den här utsikten betyder att det blir en bra dag

Mornarna är underbart vackra och idag var jag tvungen att ge mig ut med stavarna och Mr. Canon igen.

Kan man bli annat än beroende av att ta sig ut?

Jag är så enormt tacksam över att bo mitt i detta vackra!

Under gårdagens runda lade Mr. Canon av efter halva rundan och klagade över att hans batterier var slut. Idag var vi dock laddade och positivt inställda.
Enda nackdelen med att ta med Mr. Canon är att han alltid vill stanna för att se lite mer objektivt på omgivningarna. Blir många pauser, men det är de värda.

Inatt hade vi den första frosten!

Nu börjar jag inse att det kan vara bra att snart ta fram vinterdäcken och kanske köpa de där varma vinterskorna innan det är försent.
Men först ska jag njuta lite av de där 19 graderna de har lovat....

Har ni hunnit byta till vinterdäck på bilen?

Ha en skön fredag!!
Kram

Nu är det klippt!

2011-10-13T10:37:00.009+02:00

Ett spontant besök hos frisören en helregnig dag, är som honung för själen.
Jag hade turen att genast kunna sätta mig på en ledig stol. För första gången i mitt 42-åriga liv blev jag klippt av en manlig frisör. Hur manlig en frisör nu kan bli...ni vet...
John, är en liten asiatisk kille som brukar klippa mina söner - med omsorg och noggrannhet.
Han är ETT huvud kortare än jag och ETT tiotal år yngre. Hans axellånga hår hade han bundit ihop i nacken.
Lille John ställde naturligtvis frågan:
"Vad vill du ha gjort??"
Där skulle jag kunna komma på många saker *harkel host*, ja, typ fixad deklaration, nystädad källare, rensat avlopp...osv...men jag svarade snällt:
"Tvättning, klippning av topparna och ögonbrynen"

Att få håret tvättat ger mig alltid gåshud.
Särskilt när de sköljer av håret. Igår fick jag även gåshud på ställen jag inte visste att man kunde få gåshud på...

Jag menar höften!! Högra höften. Vet inte varför den vänstra inte reagerade.
Men på den högra sidan kröp gåshuden liksom från låret och ända upp till höften!! För att inte tala om hur huden krullade ihop sig på underarmarna.
En riktig huvudmassage fick jag. Nej, det stämmer inte - två blev det. Antingen tvättade han håret två gånger på raken eller gjorde han nån slags dunderinpackning för att få ordning på trasslet.
Min mamma brukar säga att jag har hår som hästtagel...*suck*

Vad har du för problem? Hästtagel är väl fint?

Sen började kampen genom djungeln (läs:håret). Jag tror ibland att mitt hår får frisörerna att ångra den dagen då de valde att bli just frisör.
Jag har lika dåligt samvete varje gång man drar och sliter i det med olika verktyg (läs: kam och borste).
Är en rätt dum känsla när Lille John kammar och kammar och kammar och drar och kammar och sliter och...till slut drar upp håret i luften mellan två fingrar för att äntligen kunna klippa av en rejäl....centimeter.
Mycket jobb för lite.
Lille John svängde med saxen runt fingret innan varje klippning, likt en cowboy med sin revolver.
Fast jag tyckte att han han såg mer ut som en modern samuraikrigare, så jag föreställde mig Lille John i en manlig kimono, med ett litet samuraisvärd i handen.
*sväng....swisch....sväng...och klipp!*
(börjar själv oroa mig för mitt sinnestillstånd...)

Plötsligt kom det in en kund, som sade att han ville bli klippt av John.
"DET kan dröja..." sade jag till Lille John
"Ja...med säkerhet!" höll Lille John med och skrattade lite halvt förtvivlat medan han drog i nästa trassellock.
Kunden väntade dock tålmodigt - och länge!

När klippningen var färdig föreslog jag om en paus - eftersom jag hade medlidande med den andre kunden.
Under tiden passade jag på att uppsöka bekvämlighetsinrättningen och fick sen en kopp kaffe medan jag väntade på nästa behandling - ögonbrynen.
Kände mig som en hollywoodfru där jag satt med en kaffe och en skvallerblaska - och som en inte en trist och grå "tysk" hemmafru.

Och hur tror du att det är att kamma igenom det här?

Sen var det dags för ögonbrynsutryckningen. Vet inte vem som kom på den idén...
*aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj aj AJ!! aj aj aj AAAJ! aj aj aj....*

Alltså, tvättning, klippning, en sväng med fönen och sen ögonbrynen...gick på hela
24 Euro!
Det var så billigt att jag nästan skämdes.
Men ett bra sätt att skämma bort sig på!

Vad gör du när du vill skämma bort dig lite?

Kram

PS. Nej, det var naturligtvis ingen som märkte att jag hade klippt mig... :(

Att bli luggad eller inte

2011-10-12T08:45:00.007+02:00

Jag sitter ständigt och drar i mitt långa hår. Det börjar bli torrt i topparna och risigt överhuvud(!)taget.
Dags att uppsöka frisör med andra ord. Nu kommer de gamla vanliga funderingarna:
Klippa bara toppar eller rejält?
Jämnlångt eller etapper?
Lugg eller inte?

Nuförtiden börjar även frågan "dra bort de grå eller börja färga?" att bli aktuell också. Men så länge jag klarar av att dra ut de enstaka strån som ställer sig upp lite halvt demonstrativt, kommer ingen färburk i närheten av mitt hår.
Är det inte så att de grå verkligen försöker höja sig över den bruna mängden? De är som tunn ståltråd som liksom sticker upp och försöker glänsa i solen. Som om de vill göra folk uppmärksamma på att
"Kolla in det här, den här brunhåriga bruden under oss försöker dölja att hon faktiskt hör till 40+ kärringarna *moahahaha*"
De står där och hånflinar där uppe på skalleknoppen och pekar ner mot mig, skadeglada och stöddiga.

Visste ni att även majs har en frisyr? Jojomensan! Det upptäckte jag under helgpromenaden. Ungefär så här känner jag mig nu...

...lite torr och risig i håret

Och så här skulle jag vilja se ut. Nyklippt, välvårdad och...

...kanske lite mindre röd.

Jag brukar fråga frisören:
"Vad skulle du har gjort, om du fick bestämma?"
Vissa säger att det är bra som det är och att de skulle låta det vara så. Men sist började frisören att dilla om
"kort, strax under öronen...pagefrisyr..."
"Vaf-n" (ursäkta, men jag har ovanan att svära ibland) tänkte jag "är du inte klok människa!!! Jag låter det väl inte växa nästan midjelångt för att sen klippa av ALLT!"
Men jag sade det inte högt. Istället såg jag makens försök till att le tappert och samtidigt inte brista ut i gråt mitt i frisörsalongen, såg sen på min spegelbild en liten stund innan jag sade:
"Topparna...som vanligt!"

Det nöjet skulle hon minsann inte få! Kanske hon hade fått för sig att hon skulle kunna tjäna en hacka på att sälja min man (alltså inte maken, hårmanen) till nån perukmakare eller så (fast om hon hade velat sälja maken, hade jag nog tagit en funderare trots allt...*hehe*).

Det är ju jag! Jag med kort hår är inte jag. Fast det känns liksom dumt att lägga ut pengar på någonting som ändå ingen ser.
Men det är det jag ska göra idag! Köra och klippa håret! Nu har jag bestämt mig! Dags för halvårskontrollen, så att säga.
Regnet ute gör det visserligen mindre torrt för en stund. Men bara för en stund.
Kanske jag låter dem rensa lite bland ögonbrynen också? Skämmer bort mig själv för en liten stund.
Japp! Så gör vi.

Vad gör du idag och hur ofta besöker du frisören eller byter frisyr?

Hänger eller står det i grenen?

2011-10-10T17:44:00.010+02:00

Jag är jäkligt stolt över mig - om jag får säga det själv.
Men det här är MIN blogg, så jag säger det helt enkelt!

Jag vill bara påpeka att, om man tagit fyra entimmesrundor med stavarna - inom en vecka - tycker jag att man kan känna sig nöjd med sig själv.

För att svara på en kommentar som jag fick angående positivt tänkande och viktminskning...
Det är tanken som får dig att leva som en smal människa och därmed minska vikten.
Men det räcker inte med att tänka tanken en gång om dagen. Man måste affimera och upprepa, upprepa, upprepa...
Först när man känner en förändring på insidan, kan man börja jobba med utsidan.
Ni vet, vännen jag skänkte boken till häromveckan - hon har minskat 2 kg!
Tankens kraft fick henne att äta nyttigare och motionera mer...

Ibland kan det vara bra att kontakta en läkare, för vissa viktökningar kan faktiskt vara av medicinska skäl.
Själv lever jag med en underfunktion av sköldkörteln, vilket hos många leder till övervikt. Sånt där hormontjafs, vet ni. Att jag var lite störd visste jag ju redan innan, men nu har det spridit sig till störningar i halsen.
Därför har jag bestämt mig för att promenera mera för att hålla mig i form.
Jag och grannfrun har bokat in tisdagar, då går vi tillsammans.
Alltså var vi iväg imorse - trots dåligt väder.
(Det är nackdelen/fördelen när man går med andra)
På hemvägen, när vinden och regnet piskade mot min vänstra sida, sade jag till grannfrun att det dock är liiiite för kallt och vindigt idag.
"Det tycker jag inte, så vindigt är det väl inte" sade hon hurtigt där hon stavade sig fram bredvid mig.
Nä, det är klart, hon gick ju på min högra sida och använde mig som vindskydd!!
Tro mig när jag säger att även jag måste kämpa mot höstdepp när regnet formligen rinner ner över mina nedkylda lår.

Eftersom Mr Canon valde att stanna hemma p g a vädret, passar jag på att visa lite fler bilder från helgens runda.
Det är otroligt vilka mängder av frukt och bär det finns denna höst. Vi har redan fått både körsbär och äpplen till skänks av "goda" grannar...*ler*

Men även de vilda bären tynger ner grenarna.

(Här ville jag sätta in en bild med rönnbär, men inte ens min positiva kraft överträffade den tekniska oviljan. Blogger varför hatar du mig...?)

Som barn lärde jag mig att om det finns mycket rönnbär blir det en hård vinter. Med tanke på hur mycket bär det finns överhuvudtaget, blir vintern nog både hård, kall och lång.

En del vår- och sommarblommor håller ut i regnet och kylan. Häromveckan såg jag maskrosor (!?) som blommade på ängen och under söndagsvandringen hittade jag ett par prästkragar längst väggrenen.

Alltså, bär hänger i grenen och blommor står i (väg)grenen...?

Här, i "min" skog, växer järneken i överflöd, rena rama ogräset. Bokskogarna är översållade av stora buskar, som ibland är flera meter höga.

Så vitt jag vet, är den inte fridlyst heller, så det blir en liten gren till julkransen. Men bladen är vassa som faa...derullan!
Blir kransbindning med mer än en svordom kan jag lova.

Ha en fin dag!
Kram

Min hemlighet

2011-10-09T15:20:00.018+02:00

Vad är det för tjafs om "positivt tänkande" och "allt det goda kommer till mig" hela tiden?
undrar du kanske.

(om inte kan du sluta läsa här!)

Och vad är det som har hänt med Elle? Hon har blivit så konstig den senaste tiden...

Idag ska jag avslöja hemligheten till vad som ändrat mig!
Hemligheten bakom det hela är Hemligheten!

Woaaaaaaaaaaaaaaah!
Nu har hon blivit helgalen!
Nej!
(inte mycket värre än tidigare iallafall...)

Jag har läst "Hemligheten"!

Hemligheten av Rhonda Byrne

Den hamnade i min hand när jag var inne i en bokaffär under min Sverigevistelse.
Jag köpte den inte.
Det var väl min följeslagare Snålis som avrådde mig.
Samma dag hade jag ett möte med en vän, som plötsligt nämnde just denna bok och sade att den absolut är läsvärd.
Efter mötet körde jag raka vägen till bokaffären och köpte boken!
Min vänskap med Snålis sade jag upp helt enkelt. Det var ändå ingen god vän.
Jag läste ut boken på kväll och det förändrade mitt tankesätt.
"Men det är ju den boken jag har berättat om flera gånger" säger en annan vän, när jag berättar om mitt köp. Hon mår idag bättre än någonsin - för att hon har ändrat sitt tankesätt.

Det hela går ut på tankens kraft!
Om du tänker att det är en skitdag och att allt går fel, så blir det en skitdag där allt går fel.
Tänker du däremot att livet är lätt och härligt och att allt det goda kommer till dig - då blir det definitivt lättare! (även fast det kanske regnar och allt inte går som det ska den dagen)

Jag gav boken till en vän häromdagen. (många olika vänner i det här inlägget, men det här är en tredje vän jag talar om) sedan dess går hon omkring med ett fånigt leende på läpparna. Hon har ändrat sitt tankesätt och allt känns lättare.

Det är DINA tankar som styr DITT liv!

I boken står det även att man, när man känner för att få ett råd eller svar på den fråga man har just då, helt enkelt ska öppna en sida varsomhelst i boken.
På den sidan man får upp står det svar eller den vägledning man behöver.

Imorse när jag låg nyvaknad i sängen sträckte jag ut min hand, tog boken och öppnade en sida. Följande text läste jag...

känner ni igen "det goda" i texten?!!?!
Det visade mig att jag är på rätt väg och inte ska tveka till att fortsätta.

Strax efter kom maken med kaffe på sängen. Jag tror att han gjorde det utan råttgift idag. Sen kom lilla dottern och sade glatt att hon hade hittat mitt gömställe och gav mig två Singoallakakor. Mmmm, det var gott! Jag njöt av kaffet medan jag funderade ut ett nytt gömställe till kakorna.

Den tjocka morgondimman utanför började lätta och efter frukosten gav jag mig ut på en lång promenad med endast mina nordic-walkingstavar och Mr. Canon som sällskap. Den som tar närmare 100 foton under en walkingrunda vet att stavar och kamera är bra - men inte samtidigt...

Följ med mig på min vandring...

Livet är lätt, livet är härligt och allt det goda kommer till mig nu...

"Klok som en bok" har man kallat mig...men är en bok klok egentligen...? Trä...skalle?

Även dimman har något vackert över sig

Tro inte att dessa hästar reagerade varken för smackningar, visslingar eller andra ljud

All den goda majsen är ännu inte skördad...vildsvinen tackar och tuggar...

Gräset är inte grönare bara på den andra sidan - det är grönt överallt!

Det är det här som kallas växlande molnighet!

Efter promenaden hade jag kraft nog att rensa min garderob. Nu har jag massor av plats! (...till nya kläder?? *blink*)

Hur var din söndag?
Kram! ♥

Okomplicerade barn

2011-10-07T11:03:00.006+02:00

Vi vuxna kan vara rätt komplicerade ibland. Ofta allt självklart för barnen och de är både klokare och öppnare till det mesta. Är det inte ofta så att det är vi vuxna som för över våra rädslor och känslor till barnen?
Måste tänka på en kvinna vars barn aldrig sovit över hos någon annan, för att barnen "inte vill". I själva verket är det hennes egen rädsla att släppa loss som smittat av sig på barnen. De ser att mamma inte mår bra vid tanken på att de vistas hos andra. Barnen skulle säkerligen ha velat sova över hos någon om hon själv hade visat att det är något...vågar knappt uttala ordet...positivt att vara hos andra på egen hand.

Vet inTE vad tusan vad jag har med inlägget att göra, men jag kom med Elle från helgens loppis...och det är säkerligen något gott i mig också...*blink*

Ibland vågar vi inte heller prata om känsliga saker med barnen, av rädsla för att de blir ledsna eller upprörda. Eller att man inte kan förklara situationen. Vi går runt den heta gröten istället för att prata klartext.
Som häromveckan när min lille grannkille kom springandes över ängen för att mata fiskarna i dammen.
"Ellöööö" ropade han redan på långt håll och jag gick direkt in för att hämta fiskmaten.
När vi sen stod vid kanten av dammen, jag på ena sidan och hans mamma på andra, säger han - med sina 21 månader:
"Fiskar....mat....asta (kasta)"
(fast på tyska naturligtvis!)
Han står farligt nära kanten och jag säger
"Gå inte för nära...du trillar i vattnet!"
Hans mamma lägger till
"...då hamnar du med huvudet under vattnet och kommer inte upp..."
och jag avslutar meningen med ett försiktigt
"...då går du "kaputt"..."
Den lille 21-månaders mannen fortsätter att kasta fiskmat i dammen och säger
utan att blinka
"Död!"

Sen satt det två kvinnor vid dammen med varsin haka i knät medan en liten pigg kille stod och "astade" mat till fiskarna.

Ha en skön fredag!

(försök till) Positivt tänkande - del 4

2011-10-06T11:01:00.008+02:00

Idag regnar det. Ösregnar.
Eftersom nån jäkla motor till vindrutetorkarna har lagt av betyder det att jag bara kan köra bil när det är uppehåll.
Det ser inte ut att vilja bli uppehåll.
I nödfall får jag fråga någon snäll granne om jag kan låna deras bil för att kunna hämta barnen i skolan. Goda grannar är bra.

Jag är trött, har ont i axlarna och huvudet och skulle helst av allt vilja lägga mig och sova. Massor av trista uppgifter som väntar och som jag absolut inte har lust att göra.

Det är nu jag måste se upp, så att jag inte snubblar och trillar ner i den där j-a höstdeppargropen. Det är nu jag måste se det positiva och bygga upp ett kraftnät som hindrar mig från att falla.
Det är nu jag måste affimera:
"Livet är lätt, livet är härligt och allt det goda kommer till mig nu"

Ok, regn är säkert bra det med. För blommorna iallafall.

Bilden är tagen från bilen - därav den dåliga skärpan

Jag tänker tillbaka till den sista sensommardagen. Det är bara tre dagar sen.
Om det inte fanns regniga dagar skulle man inte uppskatta de fina. De regniga dagarna finns inte utan anledning! Ett tappert försök till positivt tänkande.

När det regnar kan man ägna sig åt inomhusaktiviteter. Jag har börjat rensa ut och slänga.
Min kontorshörna som jag började städa i...eh...öh...*funderar*...våras?....*harkel*...nåja, hursomhelst den fortsätter jag att rensa rent nu! Bättre sent än aldrig!
Det ska bli en trivselhörna där jag gärna sätter mig och är lite kreativ. Inte ett rum som jag springer förbi med skygglappar. Med betoning på "springer förbi".
Inte särskilt smart av mig att använda en hörna utan dörr till skräprum....
Hörnan där alla kan-vara-bra-att-ha-saker landar.

Jag är ett av helgens loppisfynd som nu har landat i Elles köksfönster

För varje centimeter som rensats rent känner jag en viss lättnad. Inget tar så mycket energi som en massa skräp (läs: gamla räkningar och blanketter) som ligger framme och dammar.
Varför finns det flyttkartonger? Jo för att man ska kunna flytta trista papper upp till vinden!! Inte den rätta metoden, men den snabba!

Det ska bli min skaparhörna. Där ska jag sitta och skriva!
Jag vill äntligen börja skriva den där boken jag funderat på i många år.
En lång och kall vinter är väl exakt den rätta tiden för ett sånt projekt, eller?

Jag har kommit till Elle...för jag är det goda...

Men först ska det bli mysigt och trivsamt!
Nya hyllor och bilder ska fixas! Kanske en skön sittplats.
Det ger mig även en anledning att köra till det svenska möbelhuset!! *ler*
Att gå genom IKEA är som att vara hemma i Sverige en liten stund.
Ja, dit ska jag köra....när vindrutetorkarna är lagade...alltså inte idag.

Ha en skön dag!

Smaken är delad

2011-10-05T08:04:00.008+02:00

Här i Tyskland måste barnen ta med sig egna smörgåsar till frukostpausen, eftersom det inte finns någon matbespisning. Endas de barn som stannar kvar efter skolan på "heldagsskolan" blir erbjudna en liten varm måltid mot avgift.

Det betyder att man som mamma i vilket fall som helst ställer sig och brer smörgåsar varje morgon. Eftersom jag har fyra barn, varav två halva män, blir det nästan en hel brödlimpa per dag.
Medan man står där och smörar i köket kommer en hel del funderingar upp i huvudet.
Och det händer att jag ställer mig frågan:
Hur många smörgåsar brer jag egentligen under ett år?
Ni ser, världsviktiga frågor man måste lösa tidigt på morgonen.

Alltså kör jag nu en lätt huvudräkning med miniräknaren:
Ett år har - om man räknar bort påsklov, sommarlov, höstlov, jullov och ett par helgdagar - ca 39 skolveckor.
Varje vecka har fem skoldagar, varje skoldag innebär fyra mackor - och detta under tio skolår.

52-13=39x5=195x4=780x10=7.800

Eftersom min yngsta började i skolan när min äldste slutade, fördelas smörgåstillverkningen på tjugo skolår!!!
Sjutusenåttahundra j-a smörgåsar under tjugo år!!!!

Men det är inte det värsta. Det värsta är när barnen har en egen smak.
Och alla olika smak - naturligtvis!
Dottern älskar trekornsbröd - 16-åringen tycker att det smakar konstigt.
8-åringen vill gärna ha salami - 16-åringen vill absolut INTE ha salami!
16-åringen vill ha mycket smör på - 18-årigen väldigt lite
18-åringen vill ha mest ostmackor - 8-åringen vill inte ha ost
osv...
Det kan bli lätt förvirrande för en trött 42-årig hjärna med koffeinbrist.

Häromdagen när jag tömde 8-åringens brödlåda hittade jag följande lapp...

Kain kese = Kein Käse = Ingen ost!!!

Den ligger nu i köket och påminner mig om vad 8-åringen iallafall INTE vill ha!
Med bild för att förtydliga budskapet.

Ungefär samma teater har vi när vi ska äta vanlig enkel korv med bröd. Den ena sonen (minns inte vilken...) vill ha bara ketchup. Den andre (vem det nu var) vill ha ketchup OCH senap. Vad den tredje sonen vill ha på korven minns jag inte alls. Vet ju inte ens vem som är tredje sonen.
Och dottern?
Hon vill ha majonäs på korven....

Förstår ni nu mitt dilemma när jag ska laga mat till denna familj?

Ha en skön dag och var tacksamma över matbespisningen i skolan!
Kram

Positivt tänkande - del 3

2011-10-04T13:15:00.006+02:00

Jag tog en liten paus med helgdagen. Tänkte att det blir för mycket positivt trams för er. Därför undviker jag att tala om att gårdagen var en alldeles utmärkt och solig dag med loppis, grillning och eftermiddagslur i hängmattan. Gällde ju att utnyttja de sista solstrålarna.
Idag har molnen och kylan kommit tillbaka, men det är inget man kan ändra på. Det blir inomhusaktiviteter istället.

Det har blivit en del loppisbesök i dagarna. Bland annat hittade jag något jag länge funderat på att dekorera tvättstugan med...

Eftersom tvättmaskinen visar tecken på att eventuellt vilja gå sönder, har jag nu en handdriven tvättmaskin beredd! Kostade bara 3 Euro och behöver inte ens el!

Länge funderade jag på en viss klocka från det svenska möbelhuset. När jag äntligen hade bestämt mig för att köpa den, fanns den inte i sortimentet längre!!! Så går det när man velar för länge och inte kan bestämma sig.
Men, men, allt det goda kommer ju som bekant till mig nu! Jag hittade två stycken på loppis nu i veckan. Allt jag letat efter kommer som av sig själv!

Nu har jag fått dubbelt så mycket tid och sparat hälften av pengarna!! Typ.

Jag har fått en award av Annefia med bloggen Fialand. Ni ser, allt det goda...osv...blablabla...
Jag bugar och niger och hänvisar till de frågor jag svarade på när jag fick samma award häromsistens.
Nu var det egentligen mer Annefias beskrivning av mig och min blogg som gladde mig mer. Eftersom någon äntligen har hittat ord för vad min blogg är:

"En blogg med perfekt blandning av "väldigt klok" och "inte riktigt klok"

Kan beskrivningen bli bättre? Annefia har verkligen genomskådat mig!
Tack!

Kram

Tyska återföreningshelgdagen

2011-10-03T11:06:00.005+02:00

Idag är det helgdag. Det är den tyska återföreningen som firas.
Nåja, firas och firas. Jag vet inte vem som egentligen firar den. Vi njuter av en lugn och solig dag, som en söndag ungefär.

Men firar?
Västtyskarna var efter murens fall tvungna att betala uppbyggnaden av fd Östtyskland. Det var mång skattepengar som gick till trasiga vägar osv, vilket inte direkt lättade upp stämningen. Samtidigt ökade arbetslösheten i fd Östtyskland och många städer förfaller och är halvtomma på folk - för att alla flyttat till fd Västtyskland.

Visst fanns det fördelar med murens fall och återföreningen. Men inte så många att tyskarna anser sig behöva fira det. Egentligen var det ingen förbättring för vare sig Västtyskland eller Östtyskland. Förutom att östtyskarna kunde leva friare. Att stänga in ett folk i ett land och hindra dem från att gå över gränsen är ett brott.

Att se en tysk flagga i privatträdgårdar var väldigt, väldigt ovanligt - ända tills fotbolls-VM häromåret...

Det heter ju egentligen inte Västtyskland och Östtyskland längre. Officiellt iallafall. Men man kallar sig kärleksfullt "Wessi" och "Ossi" över den osynliga gränsen.
Officiellt heter det "Gamla Bundesrepubliken" och "Nya Bundesrepubliken".
Man använder sig av de uttrycken i politiken och på nyheterna i tv iallafall.
Den tyska befolkningen säger "i västern" och "i östern" - för det kommer nog dröja länge innan tyskarna ser sig som ett enda gemensamt land - Tyskland.

Det är min privata uppfattning om hur tyskarna ser på denna helgdag.
Ha en fin dag!

Positivt tänkande - del 2

2011-10-02T23:35:00.011+02:00

Lördagsmorgonen började rätt positivt (läs förra inlägget...)och förmiddagen gick i samma spår.
Jag började efter handlingen att ta hand om en hink med äpplen vi under fredagskvällen fått hemkörda av ett par äldre bybor. Bara den gesten visar att man nu accepterar oss som "äkta" bybor. Vilket inte är självklart när man kommer inflyttad från en annan ort. Än mindre när man dessutom är utlänning. Det är faktiskt så att man kan bli behandlad som en marsmänniska om man har otur.

Kanske har det med att göra att jag är väldigt trevlig och snäll, men det kan man ju inte sitta och skryta om i en blogg. Låt oss nu i stället tro att det har något att göra med äppelkakan jag bakade till byfesten nyligen. Kvinnan svärmade om hur fantastiskt god den varit. Att jag bakar goda kakor får jag väl säga här, eller? Jag kan ju bara framföra vad folk säger...ju.

Både deras uppmärksamhet med äpplena och uppskattningen de visade, kändes gott i hjärtat. Visserligen var det fallfrukt, men vem bryr sig när det är till bakning? Det är tanken och gesten som räknas.

Allt det goda kommer...och ibland blir det hemkört...

Som tack för äpplena bakade jag en sockerkaka med äpplen som de fick ett par bitar av till eftermiddagskaffet. Gissa om de blev glada.
Jag gjorde även en smulpaj med äpplen...

Allt det goda kommer till mig nu....försvinnande gott...

Medan jag bakade upptäckte jag en tävling på margarinpaketet. Var tredje paket har en vinst, stod det. Alltså satte jag mig med de fyra margarinpaket jag hade hemma och knappade in koderna.
Först bidde det inget.

Sen bidde det 20€ i presentkort till en kaffebutik

Allt det goda kommer...rena RAMA turen....även om man smörar lite först.

Sen bidde det 20€ till!!

Allt det goda kommer...och man känner sig LÄTTAd.

Efter det var det slut på vinsterna för den här gången. Något måtta får det ju vara på turen och den positiva våg jag surfar på. Jag hade ju iallafall vunnit mer än utlovat - varannat paket istället för var tredje!
Woah! Det kändes bra och den positiva energin bara ökade! Visserligen är det nog bara en rabattkupong på nån jättedyr kaffemaskin eller så, men jag behöver en ny, så varför inte?

Måste jag tillägga att solen sken hela dagen...?
Hoppas att din lördag var lika lyckad!

Vet inte om jag vågar berätta om resten av helgen...blir kanske för positivt...?*ler*
Kram

Positivt tänkande - del 1

2011-10-01T11:44:00.008+02:00

Som ni säkert märkt tänker jag positivt och är något gladare än annars. Det blir även en och annan affimation under dagen. Ibland slänger jag till med affimationen:
"Livet är lätt, livet är härligt och allt det goda kommer till mig nu"

Och vad händer...jo, det börjar med att hösten visar sig från sin bästa sida, vilket ökar det goda humöret.

Allt det goda kommer till mig nu...

Nåja, säger ni nu, även hos mig skiner solen - fast jag inte har affimerat.
Ok.
Då har jag väl fixat till även ditt väder! Du har läst min blogg - det räcker för att det goda ska smitta av sig.
Äh, det spelar väl ingen roll, huvudsaken är att det är fint!!! Njuuuuut!

Under morgonen var jag med maken och handlade. Eller han med mig?
Vi besökte även en blomaffär för att köpa något till en husinvigning vi är bjudna till ikväll. Är det inte otroligt hur handfallna män är i blomaffärer. Men samtidigt jäkligt smarta.
Vi fastnade framför ett blomarrangemang som gick i grönt och vitt.

"Den tar vi" säger maken till slut.
"Ok..." instämmer jag medan jag fortfarande sneglar lite på en lila blomma. Men eftersom jag inte vet hur värdparets inredningsstil är inser jag att makens förslag är det bättre alternativet.
Just som jag ska ta blomman ser jag att den övre hyllan är dekorerad med äpplen och den undre med vita pumpor.
"Oj, det är ju två olika sorters dekorationer" säger jag och stannar till.
Maken reagerar inte. Jag betraktar och jämför, är i valet och kvalet.
"Vilken dekoration tycker du är snyggast...äpplen eller pumpor?" säger jag tvekande till maken.
"Ta av den undre raden" menar han.
Jag är tacksam över att han tar över det svåra beslutet (hallå, vi pratar om blommor och dekoration här!!). Ska just ta blomman när jag vänder mig mot maken och säger:
"Egentligen skiter du i vilken dekoration va? Huvudsaken vi kan köra hem, eller hur?"
"Japp" svarar maken och ler lite fullisjutton.
Smart drag, måste jag erkänna...jag gick nästan på det!

Vid kassan står en försäljerska och binder en helt underbar bukett med röda rosor. Dekorerat med pärlor och hela köret.
"Det är den sjätte hjärtbuketten jag sålt idag" säger hon medan hon slår in den med plast.
"Oj" säger jag "är det någon speciell dag idag?"
"Ingen aning" säger försäljerskan
Plötsligt vaknar mannen bredvid mig till.
"Bröllopsdag..." muttrar han fram.
(nu kommer nog anledningen till att min kompis säger att jag är en elak häxa...)
"Oj" säger jag "den glädjen kunde man inte överhöra..."
(Är ett tyskt uttryck som betyder att man hör att personen egentligen inte alls är glad äver det den sagt)

Jag ler med hela ansiktet och vänder mig mot mannen i tron om att möta ett lika leende och skrattande ansikte.
Ni som känner mig vet att jag verkligen bara vill lätta upp stämningen med min sjuka humor.
Mannen bredvid mig, känner mig inte - han glor surt på mig med en blick som kunde ha dödat...
Oj, där träffade jag nog mitt i prick!
Han köper den där underbart vackra buketten för att han är tvungen, inte för att han egentligen vill.
För att få tyst på kärringjäveln där hemma, typ.

Jag vänder mig mot försäljerskan, som ler tillbaka, sen mot mannen igen - som fortfarande glor surt i stil med "I am not very amused.."
Plötsligt sträcker min försäljerska fram ett fång med rosor inlindade i papper.
"Varsågod, de är till dig, annars hade vi bara slängt dem"

Allt det goda kommer till mig nu....

Att de inte var helt fräscha, spelade ingen roll. Minst en dag kan jag njuta av dem iallafall - helt gratis! I blomaffären hade de vissnat över helgen.
"Ser du, eftersom du inte köper blommor till mig, får jag dem av andra!" säger jag till maken medan vi går mot utgången. Alla skrattar, utom...mannen som fortfarande står vid kassan och glor surt i väntan på sin bröllopdagsbukett...

På parkeringen utanför kan jag äntligen lägga av ett gapskratt över den sura mannen och glädjer mig samtidigt över rosorna i min famn....och det var bara morgonen...

Började din dag lika bra...?

Sen sensommarrabatt

2011-09-29T08:59:00.017+02:00

Jag fick en kommentar om att jag låter gladare.
Jojomensan! Det stämmer!
Efter att ha kämpat mig igenom en lååång och deppig period, har jag nu kommit fram till att det inte lönar sig att deppa när man är deppig. (Nej, jag har inte blivit tokig...tror jag)
Det är bättre att vara glad när man är ledsen! (jag HAR nog blivit tokig...are än innan)

Positivt tänkande är min nya kraftkälla!
Även fast jag har en hel del att kämpa med, inser jag nu att ingenting blir bättre av att man hoppar ner i en grop och mår dåligt.
Absolut ingenting, nichts, nada, nothing!
Istället försöker jag nu att möta alla motgångar och stressiga situationer med lugn och ro. Kanske t o m med ett fånigt leende på läpparna. Med betoning på försöker.
Med en massa egenvilliga barn i huset, kan man inte alltid behålla lugnet.

Pröva det - att le en hel dag - och jag lovar att du kommer att du kommer att må bättre. Om inte annat, så kommer din omgivning att lägga märke till det och du blir vänligare bemött.
Det blir inte sämre av att man på radionyheterna lovat sol och upp till 27 (jag bokstaverar: t-j-u-g-o-s-j-u) grader idag!!!

Nu börjar min ros äntligen att blomma ordentlig. Bättre sent än aldrig.
På tal om sen. Eftersom vi har sensommar nu, blir det en sen sensommarrabatt.

September månads rabatt

Det är kul att se hur hortensian skiftar färg under hela sommaren. Den var egentligen rosa, när jag planterade den. Men p g a jordens ph-värde blev den i år blå och lila. Minns ni?

Juli månads rabatt

Nu börjar den bli rosa igen...

Otroligt, men alla bilder är tagna av en och samma blomma i år!

Jag är ledsen att jag inte kommenterat mycket hos er. Dels har jag haft minimal tid vid datorn och dels försvinner mina kommentarer när jag vill skicka dem. Fler med samma problem?

Ha en skön dag! Och du, glöm inte att le... :-)
Kram

Efterfirat

2011-09-26T18:31:00.007+02:00

Kul att man saknat mig lite. Ja, jag lever fortfarande - men har haft fullt upp här med diverse uppgifter. Dessutom försöker jag att vistas så mycket som möjligt utomhus.

Hösten började med att ta igen det sommaren inte klarade av - med vackert väder!
Vi har haft sol och 25 grader hela helgen!
Idag med...och antagligen imorgon...kanske i övermorgon...och vem vet...nästa vecka?
Ett perfekt väder för att efterfira 18-åringens födelsedag, tyckte vi, och satt ute hela söndagen. Förutom när vi åt tårtan - det hade blivit för varmt för grädden.

Den här gången utan ljus på tårtan!
Dels för att han nu inte längre räknas till "småbarnen". Vi vuxna brukar inte ha ljus på tårtan. Vid närmare eftertanke...vi brukar inte ens ha tårta till oss vuxna.

En annan grund till den ljuslösa tårtan var nog att de enda ljus jag hade i den mängden, var ett paket med rosa...överblivna efter dotterns firande.
Jag hade en känsla av att den "maskulina" tårtan inte hade behov av en rosa touch.

Jag har det som tradition att alltid fotografera födelsedagsbarnet tillsammans med tårtan. (Vilket jag av önskemål från barnen, inte kan visa här)
Det är kul sen att se hur de förändrats från år till år. Samtidigt ser man de olika varianterna på tårtdekoration.
Barnen vet om att de inte kommer ifrån fotandet och ser till att få det avklarat snabbt utan protest. Ju snabbare de ler in i kameran, desto snabbare kan vi fika!
Den här gången log 18-åringen med hela ansiktet, från ena örat till det andra. Kanske i tron om att det var sista fotot han är tvungen att ställa upp på.
Käre son, tror gör man i kyrkan....

Höstkvällarna bjuder på underbara solnedgångar och jag har bestämt mig för att det ska bli en bra höst! Inget depp bara för att det blir lite mörkare. Varje årstid har sin lilla charm och vem tackar nej till lite sol och 25 grader i slutet av september?

Ha en bra vecka!!
Kram

Yes you can!

2011-09-23T10:13:00.006+02:00

Hösten har börjat, rent officiellt, på papper, svart på vitt - i kalendern. Men det visste vi ju redan själva, utan att använda fusklappar.
Jag märkte imorse att det inte längre var ljust ute och att jag inte kunde se något genom fönstret.
16-åringen undrade oroligt:
"Hur är vädret idag?"
Jag svarade lite tveksamt:
"Ehhh...öhhh...det är...mörkt?"

Många är trötta och hängiga. Det finns nog med problem som ska lösas, vilket gör hösten ännu mörkare.
(märker ni att det här blir ett av mina allvarliga och eftertänksamma inlägg...)
Det finns beslut som ska tas, ekonomiska problem som ska lösas. De flesta föräldrar känner sig inte tillräckliga. Tiden går för fort och man vet inte hur man ska hinna med allt man vill hinna med. Känslor blir sårade. Löften bryts. Arbetslösheten hotar. Hälsan sviktar. Alldeles för många tvivlar och tvekar. Osäkerheten ökar. Rädslan tar över vardagen.

Anledningen till att jag skiver detta är att jag blivit medveten om att alla - och då menar jag ALLA - har något problem som tynger.
Alla! Du är inte ensam.
Även ett glänsande äpple kan innehålla en mask! Bli inte lurad av den fina fasaden.
Ingen är perfekt - alla dras med något problem som ska lösas.

Igår fick jag ett tecken. Ja, det kändes så iallafall.

Solen trängde genom molnen.
Det är vid dessa tillfällen jag får en liten släng av kanske-det-finns-en-gud-iallafall-känslan.
Ni vet ju, jag kan gå på vatten och extraknäckar lite som Jesusersättning...

Jesuelle on the water! Yes, i can...!

Så jag vill idag förmedla er känslan av att det finns en sol bakom molnen, det finns en lösning på problemen och det finns en ljusare framtid.
Det enda du saknar är tron...

Tron på dig själv!

Ni minns väl Obama, som upprepade "YES, WE CAN" under hela valkampanjen.
Nog tusan kunde han vinna valet, för han sade att han KAN det!

DU KAN - DU MED!
(Menar naturligtvis inte att du ska vinna valet...)

Det här inlägget skrev jag till DIG! För jag vet att du har det jobbigt just nu.
Men det KAN bli bättre, bara du tror på det - och på dig!
Varma kramar ♥

Schabbig borste...?

2011-09-22T09:51:00.005+02:00

Under mitt första år i Tyskland levde jag som au-pair hos en familj med fyra barn.
Det var ju som au-pair jag hamnade här. Meningen var att jag skulle stanna i ett år. Ok, det blev en liten förlängning på 19 år...
Hade någon sagt då att jag själv skulle få fyra barn, skulle jag antagligen ha tilltalat dem med kommentarer som "du har en skruv lös" eller så.

Efter ungefär ett halvår firade jag min första födelsedag i Tyskland. Min tyska var väl halvknackig fortfarande, men jag förstod det mesta.
Något jag inte förstod var en teckning jag fick av en av sönerna i familjen.
Jag har rekonstruerat den, ungefär så här såg den ut:

Hmmmm, började jag fundera. Vad ska detta föreställa?

"Bürste" betyder borste, så mycket visste jag. Eftersom det var en bild på en borste också. Men vad betyder "Habby"? Så mycket tyska kunde jag inte.
Habby...schabby?...schabbig?...schabbig borste?!?
Schabby chic var ännu inget begrepp för mig på den tiden.
Varför ritar en unge en schabbig borste till mig när jag fyller?
Men ungar har sina idéer, det är inte alltid man fattar.

Det tog ett tag innan jag plötsligt kom på vad bilden skulle föreställa.
Jag tror att det var när man sjöng "Happy birthday"
(tyskarna kan inte engelska ordentligt, men det är det man sjunger här!)
som jag insåg att denne 9-årige pojke uppfattade orden "happy birthday"
som "habby bürste"!!!
Det var även då jag även insåg att han inte alls hade målat en borste!
Bilden skulle föreställa en tårta med ljus på!!!

Idag firar jag själv mitt första barn i skaran av fyra. Varken han eller jag vill inse det riktigt, men från och med idag måste jag inte längre skriva under alla dokument. Nu är han själv ansvarig för vad han gör, när han gör det och hur han gör det.
På papper är han vuxen - även fast det dröjer ett tag innan han blir det "på riktigt".

(Blir män egentligen vuxna någon gång...?)

Tidigt imorse väcktes han av sin syskonskara. Sjungandes "habby bürste".*ler*
Jag hade tryckt varsitt paket i handen på dem innan.
För att vara på den säkra sidan sade 16-åringen till födelsedagsbarnet:
"Det är mamma som har köpt paketen!!"
Han är lika medveten som jag om att 18-åringen har en väldigt speciell smak och ville inte vara skyldig till det eventuella felköpet.
Sen sneglade han över på paketet jag själv höll i handen och sade
"Du har antagligen det finaste paketet!!"

Naturligtvis!! Man vill ju samla poäng...

Säng, säng, säng...

2011-09-21T09:03:00.004+02:00

sova sova sova säng säng säng...

Det är förbluffande hur många av er (alla??) som var lika trötta som jag var i förra inlägget.
Nu vet jag vad jag ska skylla på!
Det är definitivt en trötthetsepidemi som brer ut sig över Blogglandia!

Jag somnade igår kväll mellan barnen, efter att ha läst lite ur en bok.
Vaknade (blev väckt...) lagom tills det var dags att lägga sig.

Under de tidiga morgontimmarna drömde jag att jag hade försovit mig!
Jag har ju en ledande position inom väckningsbranchen. Personal Wecker, eller så. (Wecker=Väckarklocka) Knappast någon i familjen som skulle lämna huset i tid annars.

Hursomhelst så drömde jag att jag vaknade (försent...) och såg att klockan på väggen var närmare halv tio. Kollar sen på min mobil, som jag använder som väckarklocka, för att se efter varför den inte ringt. Den visade halv nio.
Ok, halv nio var bättre än halv tio - men ändå alldeles försent!!
Ville ringa till barnens skola/jobb för att ge dem besked att vi försovit oss.
Letar efter en liten lapp med ett telefonnummer på. (kör mycket med små lappar...)
Vet att den ligger i en skål i köket och det är där jag försöker rota fram lappen.
Förgäves.
Bara köket blev stökigare och stökigare - men ingen lapp! Köksskåpen flyttade sig från väggen och bakom dem hamnade en massa av allt skräp...*stön*
Då kom jag på att jag hade telefonnumret i min adressbok. (jo, jag har en sån - att lägga lappar i)
Slog numret, men telefonen var som död. Inga signaler kom fram.
*suck*
Antagligen var numret gammalt.
Så jag fortsatte att leta efter lappen i köket...

Uäääääääääääh! Paniiiiik!!!
Snacka om att bli stressad medan man sover.
När sen väckarklockan ringde IRL tryckte jag på snooze, för att jag var så otroligt trött. När den sen ringde igen, stängde jag av den och höll nästan på att somna om igen, när jag kom att tänka på drömmen.
Nej, det skulle inte bli en sanndröm!
Så jag hoppade (hasade...) upp för att väcka barnen och skickade (skjutsade...) dem till respektive sysselsättningsanstalter.

Nu har jag bara en hostande dotter hemma. Vi ska ut och shoppa idag. Äldste sonen blir myndig imorgon *svälj* och vi ska leta födelsedagspresent.*första-barnet-blir-myndig-alltså-är-jag-gammal-nu-panik*

"Kan jag välja ut något till mig också?" undrade dottern nyss
"Hmfr...vi kan inte alltid köpa saker till dig när vi är ute och handlar"
"...jag behöver ett par nya skor!" fortsätter hon utan att låta sig imponeras av min kommentar.

Nya skor?
Minns ni den här bilden? Minns ni vem de tillhör?

Kan tillägga att det tillkommit minst ett par stövlar och ett par gympaskor sen bilden togs. Räknas inliner som skor...?

Det blir nog en diskussionsrik shoppingrunda...
Men först måste jag rensa rent i köket lite. Är rätt stökigt där. (Det var väl sanndröm då)

Vad ska jag skylla på?

2011-09-20T14:19:00.006+02:00

Vad ska jag skylla på idag?

Kylan? Den snabba väderväxlingen? Att vi går mot mörkare tider? Kanske skyller jag helt enkelt på att sjuka dottern har hostat över ett par baskelusker som nu sakta tar över mitt hälsotillstånd!
Eller att jag satt uppe för länge igår?
Järnbrist vore ett bra alternativ, men vid sista undersökningen var blodvärdena rätt ok...hm...

Kanske jag har för lågt blodtryck? Eller för högt?
Jag är väl inte med barn?!! Nä, börjar väl snarare hamna i klimakteriet. Ja, kanske det är därför...? *suck*
Börjar åldern helt enkelt ta ut sin rätt? Hur ska det då fortsätta? Har ju hälften kvar!
Borde jag kanske använda mina läsglasögon lite oftare?
Har jag motionerat för mycket? För lite?

*suck*
jag vet inte vad jag ska skylla på.
Jag är helt enkelt trött!

Har ni tänkt på att man alltid har en eller annan anledning till att vara trött?

Vad brukar du skylla på?

Ha en bra *gäsp* dag!
Kram

Japp! Det är min utsikt - taget från badrummet. Det kallar man skitbra utsikt...

Stor i käften

2011-09-16T19:59:00.002+02:00

Min kompis, som jag berättade om i förra inlägget, brukar säga till mig att
"Den som har dig som vän behöver ingen fiende"

Hmmmmpf?
Ser det inte som något negativt. Mer som ett paket - ta två, betala för en!
Hon borde väl vara tacksam istället.
Och visst var jag snäll som inte satte in en bild i förra inlägget...

Nu vet min kompis hur jag är och kan för det mesta... ta det jag säger med en megabautaenorm nypa salt. Fast jag har tydligen en viss förmåga att slänga kommentarer omkring mig som snuddar till vad hon kan stå ut med. Ska man kalla det ironi? Eller tål man inte att höra sanningen kanske? Man säger att den sjuka humorn ligger i släkten. Så jag tror att jag skyller på att det är genetiskt föranlagt. Jag kan helt enkelt inte rå för det!

För att vara ärlig, har jag ibland (?) en sjuk humor som inte alla förstår. Särskilt inte tyskarna. De fattar ibland inte att man faktiskt försöker att lätta upp stämningen i kassakön genom att dra ett par dubbeltydiga kommentarer. Många blir osäkra och nervösa. *suck*
Vissa skulle kanske säga att jag är stor i käften. Men det tvekar jag till. För den här killen, Francisco från Angola, HAN är stor i käften!

Bild: Guinnes World of Records

17 centimeter bred är hans mun. Där får han nog in en korv med bröd på tvären utan att blinka!

Jag ser även bilden framför mig när han sitter hos tandläkaren, som säger:
"Gapa stort"
Och han svarar "OK...!"

Snacka om att vara tandläkarens bäste vän. Inga problem att komma åt där inte. Tror inte ens att han behöver en spegel.
Men istället för att lägga in de där käfttampongerna vid behandlingen, får man nog använda toarullar eller så...?

Ha en skön fredagkväll!!!
Kram

Med eller utan bild

2011-09-15T22:40:00.002+02:00

Jag hör ju till dem som alltid har minst en bild i varje inlägg.
Vissa har massor av bilder, medan andra bara har text.
Ibland är texten meningslös utan bilden. Eller en bild är meningslös utan förklarande text.

Nu har jag suttit i två dagar och försökt få in en bild i ett inlägg.
Det handlade om att misslyckas med det man tänkt sig. Och det lyckades jag med.
Att misslyckas.

Är en bild viktig?
Jain, skulle tysken ha sagt (ja och nein)
I det inlägg jag ville skriva, var det viktigt. Det var själva poängen.
Men det bidde ingen bild.

På tal om bild.
Jag har en kompis som nu i veckan anmälde sig till fejsboken.
Hon hör till skaran som klarar av det viktiga, men inte har tekniska kunskaper vad gäller internet. Som de flesta av oss.
Hursomhelst hade hon precis anmält sig när det kommer upp ett meddelande.
Från exet - som hon dock har ett gott förhållande till.

"Jag kan se dig..." skriver han.

Nu kanske jag ska tillägga att min kompis satt i köket och såg allt annat än stylad ut. Trött, osminkad och med en hårknut uppe på skalleknoppen.
Gissa om det blev fart på henne.
Hon började med att dra bort hårknuten och fluffa till håret, medan hon letade efter kameran som filmade henne. Var satt kameran? Hur hade den satts på?

"Kan du se mig?" skrev hon tillbaka, lite lätt förtvivlad och nervös.

"Javisst kan jag se dig" skriver exet tillbaka

Min kompis drar lite besvärat i kläderna, slänger lite med håret och letar fortfarande efter kamerainställningen.
Halvt desperat ringer hon upp sin vuxne son, för att höra efter om man verkligen blir filmad medan man är inne i fejsboken.
"Nääääää" säger sonen lugnande. "Han kan bara se att du är inne i fäjsboken, men du blir inte filmad!"

Gissa om hon blev sur och lättad samtidigt.

Är du med i fejan? Med bild?

2011-09-14T14:05:00.006+02:00

Jag inser att förra inlägget hade en viss bismak...
Jo, det var faktiskt lättare att hitta kameran än telefonen.
(men kameran kom inte fram förrän jag visste att brandkåren var informerad!!)
Man är väl en bloggare ända in i själen och vet var man har sin kamera liggandes.
Sedan jag började blogga har mitt fotograferande ökat med ett par tusen procent.

På tal om att börja blogga,
jag har fått ett award från Lippe, där första frågan var:
Varför började du blogga?
Numera ställer jag mig väl snarare frågan: Varför kan jag inte sluta?
Jag halkade in på en blogg och tyckte att det verkade kul och ville testa själv.
Sen satt jag fast. Att skriva och fotografera - samt att någon läser det - var just vad jag hade saknat.

Vilka bloggar följer du?
Enkelt svar: Kolla till höger i marginalen!

Vilka favoritfärger har du?
Inget enkelt svar. Har ingen direkt favoritfärg. Min garderob är rätt färglös - beige, blått och brunt.
Rabatten går mest i rosa, lila och vitt. Gillar att pigga upp inredningen med detaljer i t ex rosa eller lila. Men nu har jag hört att lila är en tantfärg...
Stämmer det?

Vilket land drömmer du om att besöka?
Vill en gång uppleva allt sevärt i Amerika. Eller lära mig dyka på Maldiverna.
Fast just nu skulle jag helst vilja uppleva Stockholm under sommaren. Alltså Sverige då...

Nu till det svåra, att välja ut fem bloggar. Klarar inte det. Men jag föreslår att du istället kollar in till fem valfria bloggar i min blogglista. Alla är värda minst ett award!

Det går inte alltid....del 2

2011-09-13T11:56:00.008+02:00

Kvällen innan min Sverigeresa, kom jag just ut ur duschen när 16-åringen plötsligt ropade hysteriskt:
"Det brinner hos "K"!!!"
Jag rusade ut på terrassen (hade dock hunnit ta på mig kläder innan han ropade...)och såg ett tjockt rökmoln stiga från grannens hus.
Det måste komma ur köksfönstret, tänkte jag, eftersom ett par träd skymde sikten till huset. Plötsligt slog det upp flammor i röken. Herregud, deras hus kommer att brinna upp!!! (eller heter det "brinna ner"?)

16-åringen och en granne rusade över ängen mot branden. Jag själv rusade runt i huset för att leta efter den trådlösa telefonen.
Varför letar man alltid efter telefonen? Man borde ju binda fast den med en tråd vid laddningsstationen för att den inte ska försvinna!
Hittar den till slut, men såg sen att det gick folk ute vid det brinnande huset. Alltså hade de nog ringt själva, så jag avvaktade.
Efter en stund gick brandlarmet i byns frivilliga brandstation. Det är ett tjutande, liksom flyglarm, och hörs flera kilometer bort.

Tatü-tata (som utryckningsfordonen säger på tyska)

Sen kom brandbil, ambulans, grannens söner och barnbarn farandes för att hjälpa. Samt en massa andra fordon. Måtte ingen vara skadad, tänkte jag oroligt. Men när ambulansen körde igen utan blåljus, visste vi att allt var ok. Röken minskade och det lugnade ner sig.

Senare kommer 16-åringen hem och berättar, att det inte alls hade brunnit i huset, utan i ett träd bredvid. Han hade kommit ner till gården och blivit mött av "K" som glatt hejat på sonen medan han med ett nöjt hånleende hade stått och bränt med en gasbrännare mot ett träd för att bli av med ett getingbo. Frugan hade stått bredvid med vattenslangen för att det inte skulle sprida sig.
"Moahahaha, nu blir det hett om öronen för de jäklarna"
hade grannen menat och glatt fortsatt att förinta getingboet med sin brännare. Han kunde inte ana att grannarna var var upprörda. Och när larmet gick, hade frun ringt och sagt att allt var under kontroll. Jag tror att de inte alls var övertygade på brandstationen...för brandbilen kom ändå!

Nej, det blev inte som han hade tänkt. När man förstör ett getingbo tänker man att man får fart på en del getingar - men inte halva byn och en massa räddningspersonal!

Det blir inte alltid...

2011-09-12T21:23:00.006+02:00

...som man tänkt sig!

Vem av er har inte upplevt dagar där man tänkt att det hade varit bättre att stanna i sängen och dra täcket över huvudet?
Eller sett videoklipp på tv där man undrar hur klantig en människa egentligen kan bli?

Då vet ni ungefär hur min dag var idag.

Det började med att dottern fortfarande inte var påklädd när jag kom hem efter första uppdraget med mamma-taxin...ni vet, Silverpilen.
Nåja, vi hade ju 10...allra högst 15 minuter på oss innan det var dags för nästa taxiuppdrag. De 15 minuterna lyckades hon dock slösa bort med onödiga diskussioner om vad hon ville ha på sig och gnälla om att strumpbyxorna var dumma...och mamma var dum hon med.
Jag alltså.
Ok. Det kan jag leva med.
Men sen blev det jättebråttom och på väg ut till bilen slet jag åt mig min lilla handväska så snabbt, att plånboken föll i golvet och landade i ett hav av åjron och sänts på hallgolvet.
Lite lätt stressad, med betoning på stressad, plockade jag upp åjrona och lät sänten ligga.
Ska just ut genom ytterdörren när jag plötsligt halkar till. Kollar under foten och upptäcker att jag just trampat på den banan som jag egentligen ville ta med som frukost i bilen. Med betoning på egentligen. För nu låg det en hög med bananmos på golvet. Bredvid alla säntslantar.
*suck*
Med en lätt irriterad handrörelse avreagerar jag mitt lätt frustrerade humör på ytterdörren, som slängdes igen med en rejäl smäll. Dörren höll dock.
Barnen kom t o m fram till skolan lagom tills det ringde in.
Lärarinnan hann även påminna mig om de 20 åjro bokpengar som jag glömt betala. Tillägger sen att "det inte är någon fara. Sånt glömmer man lätt när man har många barn"
Tack för förståelsen...ser jag så virrig ut, eller känner jag mig bara så?

Det här skulle bli en Spongebob-färdigmix-kaka. Det blev den fulaste och mest misslyckad kaka jag någonsin bakat. Äcklig som f-n var den också!

Vill innan hemfärden öppna en av bildörrarna för att slänga in min tröja och blir plötsligt kladdig om fingrarna. Upptäcker att jag just gripit tag i en snigel, som beslutat sig för att avsluta sitt liv i dörrhantaget till bilen och nu satt fastklistrad i lacken - en uttorkad hud, där det överblivna slemmet nu vällde ut...det som inte redan satt på mina fingrar...
Uääääääääääääääääääääh!!!

Det var ungefär nu som jag började fundera på att gå och lägga mig igen...

PS:Jag hade gärna velat sätta in fler bilder på misslyckade saker, men jag misslyckades även med det....Går nog och lägger mig nu! God natt!

Kommer du ihåg?

2011-09-11T10:38:00.005+02:00

Kommer du ihåg var du var för 10 år sen?

Minns du hur du chockad satt vid tv:n och såg bilderna från New York...där flygplanen flög in i World Trade Center och exploderad, hur människor hoppade av förtvivlan och föll mot marken, hur byggnaderna föll ihop och spred ett enormt moln av damm och papper omkring sig, brandbilssirenerna, de chockade människorna som sprang för sitt liv, dammiga och blodiga...kommer du ihåg?
Hur ofta man än såg avsnittet med flygplanen, var man lika chockad varje gång.
Det kändes så overkligt. Som en dålig film.

Tänk vad tiden går. Det är redan 10 år sen, men jag är säker på att minnet av dessa bilder är lika starka om ytterligare 10 år.
Liksom minnet av var jag var när jag fick reda på att Olof Palme blivit skjuten. Eller när Diana miste sitt liv. Jag vet exakt var jag var. Du med?

Även fast jag idag hade turen att uppleva en helt underbar morgon, i sällskap av mina nordic walking stavar, blir jag nu påmind om att denna dag inte är så underbar för andra.
Kanske är det därför, som molnen nu börjar täcka himlen?
Vem vet.

Sänder en tanke till alla de som var i New York för tio år sen.

Liten historielektion

2011-09-09T18:52:00.005+02:00

Det kanske var dumt av mig att ta för givet att alla vet vad "Brandenburger Tor" är.
(Tor betyder Port/Grind på tyska. När man gör mål i fotboll heter det också "Tor"...)

För Tyskarna är det en gammal stadsport och triumpfbåge som med åren har blivit en symbol för återföreningen och en av de största turistattraktionerna i Berlin.

Brandenburger var färdigbyggd 1791 och Den kröns av en quadriga-staty.
Porten är 26 meter hög, 65,5 meter lång och 11 meter bred.

Branderburger Tor har den spelat olika roller i Tysklands historia. Då Napoleon marscherade in i Berlin 1806 förde han fyrspannet till Paris som krigsbyte.

Efter att Napoleon besegrats 1814 återfördes statyn till Berlin, varvid ekkransen med den preussiska krönta örnen i fredsgudinnans stav tillfogades järnkorset, vilket innebar att hon i stället blev segergudinnan.

Då nazisterna kom till makten 1933 använde de porten som en symbol för sin makt. Det var den enda byggnad som stod kvar bland ruinerna på Pariser Platz 1945, med undantag för ruinerna efter Konstakademin, och porten rustades 1957 upp av Östberlin och Västberlin gemensamt.

År 1961 stängdes den i samband med att Berlinmuren byggdes. 1963 besökte den amerikanske presidenten John F. Kennedy Brandenburger Tor. Talet med den berömda parollen ’’ich bin ein Berliner’’ höll han däremot vid Västberlins rådhus i Schöneberg. Från den sovjetkontrollerade sidan hängdes stora banderoller upp, så att Kennedy inte skulle kunna se över till den andra sidan.

12 juli 1987 höll den amerikanske presidenten Ronald Reagan ett tal till folket i Västberlin vid Brandenburger Tor, ett tal som även kunde höras på den östra sidan om muren.

När Berlinmuren slutligen föll 1989 blev Brandenburger Tor symbolen för fred och enandet av staden. Den öppnades 22 december det året då den västtyske kanslern Helmut Kohl gick igenom för att välkomnas av den östtyske premiärministern Hans Modrow.

12 juli 1994 höll den amerikanske presidenten Bill Clinton ett tal till folket i Berlin vid Brandenburger Tor, och talade huvudsakligen om fred i Europa efter Kalla kriget.

12 december 2000 påbörjades arbetet att restaurera Brandenburger Tor.

Den 1 januari 2002 infördes valutan euro (ni vet, åjrå...)som mynt och sedlar och Tyskland har sedan dess Brandenburger Tor som symbol på flera av mynten.

Tja, det var lite information till förra inlägget. Knyckt av Wikipedia och förkortat av mig (det var jobbigt kan ni tro...*harkel*)
Jag har aldrig varit i Berlin och fick mig en rejäl historielektion jag med!

Auf Wiederhören!